Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Lewenhaupt, Adam Ludvig. i 1
Sedan detta skett, ehuru med stor svårighet, red
generalen tillbaka till Konungen, och fann der allt färdigt
till afmarsch; kort derefter satte sig tropparne och de tunga
vagnarne i rörelse och tågade ända till aftonen, utan att L.
visste hvart det skulle bära. Om natten stadnade man i
Novozanzarov. L. förmodade att Konungen här skulle gå
öfver Worskla, i hvilket fall man sltulle hafva undkommit
fiendens första anfall, sedan tåga genom 5 små Kossack-städer
genom ett fruktbart land, hvarest man blott hade strömmen
Orel att passera samt slutligen 10 till 12 dagsresor genom
öcknen till Perekop vid ingången till Krim. Men i stället
gick tåget på denna sida om Worskla, floden utföre. Denna
natt sof L. på en hötapp ute på den gård, der Konungen
sof, blef om dagningen väckt af sin dräng, som sade: nu
sitter Kungen i vagnen och lärer rättnu köra af.
Tåget fortsattes genom Kolilack och Sokolkow till
Pe-rivolosno vid Dniepern, der Worskla och något högre upp
Pschol inflyta. Man hade för Konungen uppgifvit deirna ort
såsom ett ställe, der Dniepern med beqvämlighet kunde
passeras, men vid ankomsten befanns att elfven var både strid
och tillika en god svensk fjerdedels mil bred; derjemte
funnos så godt som inga materialer i grannskapet för att bygga
flottor. Här var dessutom armeen emellan dessa strömmar
och ett moras likasom instängd i ett hål, och prisgifven åt
den förföljande fienden. L. gick då till Konungen, knäföll
for hans säng, och besvor honom att först och främst
salvera sin egen person. Men Carl lade handen på hans bröst
och sköt honom otåligt tillbaka, sägande: generalen vet inte
hvad han säger: jag hafver långt andra och vigtigare saker
att tänka på. L. trädde några steg tillbaka, men upprepade
sina föreställningar och att räddningen af hans kongliga
person nu vore det angelägnaste af alla tankar, hvarefter Carl
invände: först skall det smälla. På generalens förnyade
böner svarade han mera nådigt: de få mig ändå fången, om
jag går bort från tropparne; hvarefter ban blef sittande
tankfull, och L. gick bort.
Då Generalen inkom, sedan han med en Tatarisk Capitaine
uppgjort möjligheten af Konungens frälsning, hade
Konungen, på andras Öfvertalelse, redan blifvit bevekt att lemna
armeen, och lät antyda L., att ban jemte generalmajorerne
Lagercrona och Sparre skulle medfölja; men då L., som
trodde att Konungen ville fresta honom, huruvida hans nyss
framställde förslag kommit af omtanka för sin egen säkerhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
