Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt, Adam Ludvig. 15
had Konungen alt få 6tadna qvar vid tropparne, blef intet
vidare taladt om att L. skulle följa med, utan
öfverlemnades honom i stället eommandot öfver de qvarlemnade
tropparne. Olyckligtvis dröjde det dock med Konungens afresa
ända till kl. 10 om aftonen; förut hade ban likväl tillåtit
L. att få fora tropparne öfver Worskla i stället för öfver
Dniepern.
En annan olycka var den, att anstalterne till återtåget
uppskötos till dagen derpå; ty redan denna morgon visade
sig fienden, svenska armeen var i upplösningstillstånd, ingen
lydde mera befäl och de fleste sträfvade blott att komma
öfver elfven. Mellertid läto Ryssarne erbjuda capitulation.
Fåfängt sökte L. att få tropparne att samla sig vid sina fanor;
de flesta fortforo att gå öfver Dniepern, der dock mängden
drunknade, och blott en mindre del kunde förmås att
uppställa sig. Den tappre generalmajor Creutz afsändes till
Furst Menzikow att underhandla, och denna skickade efter
en stund Öfverste Düker med tillsägelse, att Fursten ville
hafva ett skyndsamt svar. Generalen lät då samla de högre
Officerarne till ett krigsråd, och då desse gåfvo obestämda
svar, tillsades de att fråga sinc gemene. Efter en stund
återkommo de med ett svar, som "hvarken var hugget eller
stucket", att manskapet ville göra hvad de andra gjorde,
så vida intet fienden kom alltför stark uppå dem. L. trodde
sig i dessa svar mera igenkänna Officerarnes "pretext till
bravoure än ett frimodigt sinne", skickade dem »terigcn
tillbaka for att hämta visst besked, om "soldaterne ville slåss
till det yttersta, eller blifva fångne." Svaren utföllo, som
man kan tänka, olika, i det hela temligen klenmodigt; endast
Major Holl och Öfverste Vennerstedt samt ännu en annan
förklarade att deras folk ville strida; hvarpå Öfverste Düker
anmärkte med en ed, att de som mest skryta voro vanligen
de, som först sprungo sin väg, hvilket man också sett i
sista actionen. L. frågade då dessa tre huru mycket folk
de inalles hade uppställde. Svar: 400 man. Sedan sporde
han de öfrige Öfverstarne detsamma, hvilka uppgåfvo 700
man. Mellertid kom nytt bud från Ryssarne, om
skyndsamt svars afgifvande. Generalen, som ej ville åtaga sig
ansvaret för en capitulation, befallte då alla närvarande
Officerarne att votera, och nu tillstyrkte alla att antaga
fiendens anbud, hvarefter Generalen gaf sitt samtycke, och
efter något parlamenterande, i afsigt att draga ut på tiden
biogr. lei. VII. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
