Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold, Carl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
L e o p o ld, Carl Gustaf af
Hans medborgerliga förtjenster hafva mindre bemärkts,
än de vittra, och likväl lata de ej dela sig, då man utan
ensidighet vill uppfatta mannen. Vi äro Enherg förbundna for
den framställning, hvilken allmänheten säkerligen skulfe med
glädje se en annan gång lemnad än utförligare. I L:s
aftoncirkel, som var, såsom vi redan anmärkt, en fortsättning af
Gustaf UI:s och som ingenstädes numera torde ha sin
fortsättning, samlades de unge lagstiftarne och hörde med
uppmärksamhet det omfattande snillet, den nu i sin
middagsstorhet lysande L:s omdömen. Man tillerkänner honom det
bästa motvärnet grundlagen har, för alt ej bli en Penclopcs
väfnad liksom frihetstidens riksdagar voro, dä den ena
upphöjde dagens tycken till rikets grundlag, för att upphäfvas
af en följande. Nu måste två riksdagar å rad
sammanstämma, för alt få en grundlag ändrad. Och för charakteren af
vår tryckfrihetslag, som väl är så mycket värd, som både
våra oder och sonnetter, stå vi i stor skuld hos L. Redan
då riksdagsmännen kommo till hufvudstaden "med 5 eller
ingen kung", mötte dem den lugnande underrättelse att en
Gommitté, för att utarbeta förslag till en ny tryckfrihetslag,
blifvit nedsatt, der namnet Leopold bland ledamöterna
utöfvade en stor kraft. Sjelfva den förträffliga definitionen på
tryckfrihet, som uthärdat 9 riksdagars kritik, är
hufvudsakligen af honom. Och samma ära hans arbetsrum nu
förvärfvade, behöll det till hans död. Om ej Berzelii aftoncirklar
dermed kunna jemföras, känne vi inga dylika för närvarande
i Stockholm, hvarken i slottsflyglar eller i enskilda hus. Vi
vilje teckna en dylik.
En ung person anländer. Han är för aftonen den
förste. Lectricen bortlägger Schroderi gamla öfversättning af
Livius, den enda bok, hvarur den blinde kan hemta den
efterlängtade glädjen att umgås med LiVius, då ej en vän, som
kan läsa Latin, är tillstädes. En jemförelse uppdrages nu
mellan Livius och Tacitus. Den unge hör med undran. Det
är ej författaren Leopold, med sin något, "bekännom det",
tillkonstlade stil. Det äreneloquence, så naturlig, så
flytande, så skön, att man önskar att han aldrig skrifvit,
utan talat i närvaro af en tachygraph. Gäster samlas
emedlertid. Excellenserna Wetterstedt, Skjöldebrand, Mörner,
De la Gardie — alla som lärjungar, som beundrare— höra
den fortgående jemförelsen, men säga ock att det förnöjer
dem. Franzén, Hartmansdorff, Beskow, A. Lindeberg öka
antalet af gästerna (de äro nu 9 — ett kärt tal, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
