Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold, Carl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold, Carl Gustaf af.
09
okärt om det öfversteg») *). H—ffs afhandling i Svea om
Statsreligion blir talämnet. L. uppdrager en jemförelse
mellan det svåra i den brist på religionsfrihet, sora
statsreligionen han fora med sig, och det svåra, religionskrigen fört
med sig i den politiska verlden, samt religionsstridigheterna
alltid alstrat i den moraliska; ban talar väl, ban blickar
omkring sig uti historien, såsom en Professor deri och
uppdrager taflorna med all oväld, med säkra drag men lätt hand.
Resultatet blir, att v. H—ff, bestridd af andra, får rätt.
Den unge var inbjuden att komma och meddela ett bref från
Ödmann, hvarom L. hört af en gemensam vän. Det läses.
Det är en slags philosophiens cessions-ansökan, som i de
dagar lika öppenhjertigt antyddes, såsom påkallad, af landets
begge vittra skolor, af L. som af Geijer. Alla beundra
uddarne i Ödmanns bref. L. yttrade till slut: "det vittnar om
snille och skarpsinnighet, utan att tränga till frågornas djup,
således utan förmåga att öfvertyga den olika tänkande,
ehuru del roar den, som tänker lika med Förf. Då jag ler
med Förf. och tror att Philosopherne, liksom Roms
Augu-rer, svårligen skola sjelfve hålla sig från att le, då de
träffas i förtroende, nekar jag dock ej, att dessa
Philosopher-nas sträfvanden gjort menskligheten mycket godt, spridt I jos
öfver stora, för folken vigtiga sanuingar och, äfven sedan
formlerna utträngts af nya, verkat i stort på de öfv er
tygel-ser, som bestämde verldshändelserua, hvarföre de förtjena
all aktning äfven af den, som ej följer dem i deras flygt" **).
Nu aflösa lekande, skämtsamma ämnen, och värden, som i
*} Så blef ofta en viss tomhet märkbar, om de voro under
Äfven om dumheten någon gång förirrade sig dit, glömde L. ej
be-lefvenhetens fordringar. En beskedlig Hector Scholæ sökte pastorat
och trodde det tjena att här infinna sig hos cn StatsSckreterare,
der han borde att alla knnde infinna sig. L. för att ej med något
stöta, i fall den för honom obekante tillhörde Ilaminarsköldska
"Vänneförbundet, frågar: hör Tit. till Gamla eller Nya skolan? och får
till svar: Nej det är i Adolf Fredriks skola jag är Hector. Svaret
kunde varit af qvickhet3 men var det ej.
**} Vid hemkomsten uppsattes detta yttrande, på förslag al’ II.
E. Grefve Skjöldebrand, som dervid biträdde att erinra *ig
detsamma ordagrannt, vid slutet af Odmanus bref. Delta kan således tjena
soin prof å convcrsatioiisspråket i Leopolds societet. Deremot kan
Förf. ej svara för alt denna uppläsning skedde just samma gång
dis-cussioncn fördes med v. H—ff om Statsreligion, liksom ban, utan att
derföre förneka möjligheten, ej vill påstå att verkligen alla de
nämnde personerna på cn gång voro tillstädes, allraminst just då dessa två
samtalsämnen voro för handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
