Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
L i d h ü b , Bengt.
till höger och venster, hvilkas rangsjuka Är odrägligare an
tandverk. Lägg härtill det fasliga Ödet, att för en dum
pojke läsa om Huslaflan och Magnus Ladulås, om
Monoino-tapa och Svinmagen*). Den, säger Shakespeare, den som vid
vissa tillfällen ej förlorar sitt förnuft, den har ej något att
mista. För mig är hög tid, att blifva galen.*9 Brefskrifvarn
knäpper sedan några slag på sin lyra, och slutar med
denna rad prosa: "Men mitt grymma öde skall förändras, det
skall, och jag reser." —
I ett annat bref till Schröderheim yttrar han:
Här täres jag i qvalens sliöt;
Kring hjertat ovant blodet gaser:
Min enda spis är vattengröt,
Och Bibeln jag för pojkar läser.
"Bland barbarer, der ömhet är en obekant känsla, förföljd (?)?
utan vänner, trånar jag efter en lyckligare ort och
lyckligare Ögonblick." I anseende till sin framtid gjorde ban sig
åtskilliga förslag; "man hade äfven fått det narraktiga
infallet, att vilja hafva mig till prest; men
Hur kan jag herde bli för fåren?
Ofrälse man! — det passar ej!
Nej: Gud är hög och hans lakej
Bör äfven vara högvälboren."
Han sände nu början till poemet Yttersta Domen, som
efter planen skulle blifva vidlöftigare än året 1785. "Herr
StatsSekreteraren skall ock framdeles, då Domen kommer att
gå för sig, ställas bland menniskoslägtets välgörare, men
icke dessmindre
Ni harmsen blir och liksom Ilat
När den Ni nyss skänkt pastorat.
Blott med en stor peruks förtjenster,
Till Domarns högra sida går,
Men honom Fan i armen får;
Och drar lians Vördighet till venster/’
"Jag reser" — skref han i förra brefvet, och tog
afsked af patronen. Resan gick dock icke längre än tillbaka
till Stockholm. Då förut skalden om sitt vistande på
Margretelund skref:
På en af stormar härjad tall,
Förutan strängar lyran hänger;
så tyckes han nu, i den glada känslan af sin åtcrvundna
frihet, med Ökad förtjusning gripit till henne och inom kort
diktat eller åtminstone lagt sista handen vid sina största
*) Så kallades allmänt Schenbergs Lat. Lexicon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
