Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L i d n £ r , Bengt.
119
föreslogs. Derpå följde i N:o S3 ett kort men qvickt och
Litt ert svar (der skrifarten tyckes förråda Thorild) så
lydande: "Herr T. till D . . .s! Herr Lidner! Ni hafva begge
väckt min förtjusning. Eder begge är jag skyldig den
rena-naste erkänsla: Herr Lidner, för det ban skrifvit Spastara,
och Er, M. H., för det Ni ej skrifvit den.–Ack, M.
H., jag skall följa Er genom eldevs böljor; — Jag skall
följa med Er och dö — hvar Ni behagar; — men ett löfte,
ett löfte, Herr T. till D . . .s: — sluta aldrig annat poem
än det Ni sjelf börjat, och börja aldrig något, med annan
föresats än att straxt sluta.
......Spastara —
Man i sin höghet lågast är;
. ..........
Man usla gransknings o fler kär
. . . . . . från Skara."
Äfven i Tryckfrihet den Välsignade, N:o 20 o. 21, hade, i
en föröfrigt välvillig recension, samma klander blifvit yttradt,
hvaröfver skalden sjelf afgaf ett svar, tryckt i Deleenska
Uppl. s. o. f. Han beropar sig der på recensionen i
Stoekholm, hvilken han säger vara författad af "en stor
granskare." Under allt detta teg Kellgren — och denna
tystnad kan visserligen anses för betydande.
Ett skaldenamn hade Lidner emellertid vunnit. Men
beröm ger intet bröd, och detta beröm liknade mera ett
slags häpeuhet än en hyllning. Hans Medea fick icke
beträda den Gustavianska theatern, ehuru den blef uppförd i
London, enligt hvad han sjelf uppgifver, men hvilken uppgift
dock är högst osannolik. Vid stiftelsen af Svenska
Akademien såg han sig utesluten. Han sökte att blifva Konungens
Handsekter, liksom flera andra af hans medbröder i Apollo,
men äfven denna önskan blef ouppfylld. Han ansåg sig
förföljd, och hans enka påstår, att orsaken dertill var Creutz.
Det är sannolikt, att Ministern måste inför Konungen redogöra
för verkliga orsaken till Lidners hemskickande från Paris,
och denna redovisning, så mildrad som helst, kunde ej
annat än bli ofördelaktig för poeten. Det är möjligt att Creutz
på honom var gramse för hans uppförande och hans lönnlån
ur dess otryckta skrifter; men enligt allas intyg var denne
Minister utan tvifvel för hög och ädelsinnad, att vilja lägga
hinder i vägen för en fattig och snillrik ynglings befordran.
Dessutom öppnades, då den förmente förföljaren 1785 afled,
ingen ljusare framtid för den stackars poeten *).
*) Anmärkning af Franzén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
