Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lid in en, Bengt.
121
med ögat åt vida rymden vändt, hastar han öfver de
omätliga hafven; men den Försyn, som sörjde för hans späda
dagar, låter honom oek ibland okända skär finna en strand,
der han får hvila och klaga, innan vågen svallar opp och
störtar honom ner i det svarta, eviga djupet."
Samma tanke uttryckte ban äfven i sina afskedsord till
Konungen, der ban ingenting begär, utan endast tackar för
åtnjutna välgerningar, men på ett sätt, att tacksägelsen
liknar en förebråelse, i det ban tillika öfverlemnade åt honom
skaldestycket Yttersta Dömen*). Detta vackra och
storartade poem lyder, med uteslutande af en stroph, sålunda:
En långsam storm den låga släcker,
Som, dyre Kungl Du lifvat har.
Med känslor af förflutna dar
Jag dig mitt sista offer räcker.
Likt tålamodet vid en graf,
Jag prisat Himlen i min smärta,
Då han ej guld och anor gaf,
Gaf lian mig lyran oeh ett hjerta.
]Uen . . . denna lyran är ej mer.
Till okänd strand mig ödet jagar.
Ack den fölföljda svanen klagar,
Förrän siu vass bau öfverger.
Mer säga vore öfverdåd.
Jag önskar glömmas och förglömma;
Och skall mitt hjerta endast gömma
Fn suck — och minnet af din nåd.
Det "omätliga haf" skalden nu stod i begrepp alt
öfversegla, var endast det Åländska, och den strand ban
sökte kunde ban på halfannat dygn upphinna. "Man kunde -—
anmärker också Franzén — af denna klagan (i Skaldebrefvet
till Konungen) sluta, att Lidner fann sig i samma olyckliga
belägenhet, som Ovidius, då ban blef förvist till nejden af
Svarta Hafvet. Men den okända strand, dit ban säger sig
af ödet vara jagad, var i Södra Finland, som den liden ej
*) "Sina Samlade Arbeten", säger Franzén, men detta är ett
minnesfel, ty denna dedikation står verkligen framför ofvannämnde
poem. Dessutom utliom sista delen af L:s Samlade Arbeten först
efter b c m k o s t e n från Finland. Skaldestycket Yttersta Domen var
också icke tryckt innan afresan; men det var utan tvifvel en
afskrift so ni Lidner sände Konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
