Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liliestråle, Joachim Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liliestr ale, Joachim fVilhelm. 1S9
tillika med Fersen*), C. De Geer, Slierneld, de Frietsky
m. fi. Det ena lagbrottet betingar så ofta det andra, allt
crescendo. Sorgligare än bojan 1789, var det för L. att se
den så väl förmanade Fidei-Commissarien bland de
anklagade 1792. Hans olycka var att ha råkat ut för "gubben’
(Pechlin) och dervid glömma Fadren, dock kunde sonen
knappt annat tillvitas, än -att han besökt Pechlin. Han
dömdes blott till 8 dagars ytterligare arrest.
Poeten liar, som vi redan antydt, blifvit med all
stränghet bedömd. Tonen gafs från ett hof, som först ville
bereda honom en orättvisa och sedan ha den ursäktad. Och
än i dag finnas många kritikaster, som anse att en
dålig poet knappt bör behålla godt namn och aktning som
menniska. Dock — förgår den barnsligheten med hvarje år.
Tystnaden och glömskan straffa tillräckligt. L. var Dalins
lärjunge ock hade fått sin vittra stil, förrän ännu den
Kell-grenskt-Leopoldska poesien var till. Han behöll den. Han
bor bedömmas i sin skola, såsom de nämnda i sin. Och
i den skolan, bland Tessin, Palmfelt, Löhman, Celsius m.
11. är han åtminstone af andra ordningen, der ej många äro
af första. Framför oss ligga 2:ne ex. af Fidei-Commisset
till min son Ingemund. Sthm 1772, interfolierade, tillökte
och förbättrade, det ena tillcgnadt Hr Lieuten. Grefve Jac.
Pontusson De la Gardie:
"........tillegnar nu min Grefve dessa blad.
Blott Sanning, som jag tror, vår själ gör fri ock glad;
Vårt värde godhet gör och dygd vår rätta lycka."
Han är didaktisk, ty så skulle poemet vara — en
versifierad Ordspråksbok, en samling af gnomer. — Förf. sände ett
*) Om ock Gustaf "visste att Fersen skulle gå", när han
befallte hans fängslande, så synes det af ett troligen i fängelset
skrifvet poem, att Liljestråle ej spelte komedi. Det börjar:
(Sanningen till • • • .)
Du som till verlden född att menskors väl bereda
Och genom lag och rätt ditt folk till sällhet leda:
Hör nimlens röst, som ropar dig.
Jag är den gudamakt, som alla öden hvälfver,
Som dygden styrka gett, för hvilken lasten skälfver.
Betänk att hämden är hos mig.
Kanske fick ock Fidei-commisset här slika tillägg, som:
Så sprids töcknan landet kring och allt i yra hvimlar,
Der åskan snart förfärligt slår, man målar klara himlar.
Förnuft och Sanning slås i band, förstummas, få cj ljud,
Och tyranniet tågar fräckt i sjelfva ärans skrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
