Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblom, Jakob Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindblom, Jakob Axelsson. 20
I bottnen af hans väsende låg forntida enkelhet, östgötha
rättframhet, men det råa deruti hade genom umgängetiden
förnämare verlden blifvit afslipadt och antagit lefnadsvettets
och belefvenhetens glättning. Sådant var också hans hus:
på engång enkelt men ändock något förnämt; det var
föröf-rigt prydt af en förträfflig maka med mycket förstånd och
fin bildning. Sådant var äfven hans bord, på engång tarfligt
och alltid försedt med några bastanta, solida gammaldags
rätter, hvartill han sjelf helst höll sig, men också icke
saknande anrättningar efter den förfinade kokkonstens reglor.
Eq dylik blandning fanns också i hans inre charakter; ehuru
Öppen, sanguinisk och ärlig, saknade han dock icke en viss
slughet och beräkning; ehuru godsinnad och välgörande,
var han dock en temligen god hushållare, till och med i
småsaker något karg: hvilket egentligast blott förmärktes
under de sista åren, då han hushållade för att åt maka
och barn samla ett litet arf. Men alltid var hans hus
öppet för gästfriheten, alla ankommande prester voro
sjelf-budne gäster till hans bord, och ofta såg han, såsom
Pro-canceller, ett större eller mindre antal af Studerande.
L:s politiska charakter sattes kort efter hans anträde
till Episcopatet, vid 1789 års riksdag, på ett ganska svårt
prof, och hans beteende dervid ådrog honom ett svårt
klander, som ofta, äfven i våra dagar, blifvit upprepadt. Man
ville i honom se en lycksökare, som dels af egennytta dels af
feghet förrådde fosterlandets och frihetens sak. "Men" —
anmärker hans efterträdare så väl i hans begge
Biskops-em-beten som i Svenska Akademien, ErkeBiskop Rosenstein,
som sjelf aldrig var känd för absolutismens anhängare —
men ban följde dervid endast sin känsla. Född och
uppfostrad under det tidehvarf, då en såkallad frihet här beredde
anarchi, mångvälde och osäkerhet — tacksam emot en
Konung, «om varit hans egen och bela fäderneslandets
välgörare — sammansmältande i sitt hjerta dessa båda älskade
föremål till ett — var han konungamakten öppet tillgifven
och befarade från den sidan intet för den allmänna välfärden."
Innan man vidare dömmer, är det nödvändigt att känna
sakens rätta förlopp, hvarom omdömet blifvit förvilladt
genom vanställande berättelser. Äfven i detta fall tro vi att
bland alla Rosensteins förtjenar det mesta förtroende, och
hans berättelse om saken är följande: "När Säkerhets-Acten
d. 5 April 1789 på rikssalen skulle undertecknas,
förmåddes Presteståndets d. v. Talman, ErkeBiskop v. Troil, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
