Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindegren, Carl Johan - Linderot, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindurot, Lar i.
229
cecinit C. Lindegren. Holm. 1806. (En rimmad latinsk
tfversätt-iiing af Kellgrens bekanta satir). — Samlade arbeten. Del. 1—5.
Stockh. 180S—07. — Till Sjö-Capit. Baggfot m. m. (Stridskrift
mot Polyfem). 8tockh. 1810. — Sång till Sophie. Stockb. 1813.
— Om Hæmorrhoider. Stb. 1804.
(Källor: Hammarsköld, Sr. Vitt. Hist. — Lénströms Sv. Poea. üist. — Muntliga
Berättelser.) P.
LINDE ROT, LARS.
Föddes den 7 Augusti 1761 i Jörlauda Socken af
Bohuslän. Fadren var Regimentsskrifvare. Stud. i Lund 1778.
Prestvigd 1787. Coinmin.Adjunct i Götheborg 1790.
Gommin. i Tölö 1800. Afled några timmar efter sin sista
predikan i klockaregården d. 23 Maj 1811.
L. hade väl ej något stort namn i vår litteratur eller
ens om den någon stor förtjenst, men det ringa, hvarmed
han skattat till densamma, andas snille, om ock andedrageu
stundom äro något tunga. Detta har sin grund först deri,
’ att hvad L. skrifvit framförallt andas det christliga allvaret,
som då det är förenadt med den otyglade frihet, hvilken
så många af Sveriges homileter älskat, så ofta förbiser eller
missvårdar fordringarna af formens behag; men ock
derutinnan , att L. ej hade tillfälle att genom grundligare
studier uppodla sin smak, eller deri, att han, okunnig om det
material, han hos sig hade att bearbeta, fortskyndade
inträdet i den presterliga tjenstgöringen, såsom den enda, i
hvilken han förmenade sig kunna något uträtta. Också har
L. såsom prest uträttat ej obetydligt för samtid och
efterverld. Ty väl hörde han till "Thordönsbarneu", som helst
"ringde i stormklockan bland ett sofvaude slägte", men i
ban» tal var icke blott malmens ljud, utan ock kärlekens och
evangelii milda toner, och derföre kunde det både väcka
och locka till uppmärksamhet på "eviga lifsens ord." Ett
bevis derför var, att L. snart kallades att predika i
Götheborg, hvarest det ännu funuos Öron, som hvarken voro för
finkänsliga för att höra sanningen i sin rena, skära och
skärande stränga klarhet förkunnad eller begärlige efter de
sentimentala prediko-chriornas gråtljud. De ännu lefvande,
som hört L. och i hvilkas öron ljudet af hans väktarstämma
ännu ej bortdött, omtala huru det var en glädje alt se
prester från alla håll af stad och land, då egna
embetsgö-romål dertill gåfvo dem ledighet, samlas för att hora den
ovanlige predikanten och sutto lyssnade för att fröjdas och
uppbyggas af "den gåfva som i honom var." Och berätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
