Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linderot, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Linderot, Lars.
de derjemte, att nägot dylikt ha de sedan aldrig hört, som
då L. predikade "på klagodagen eft’,r Gustaf M:s död", eller
på "första morgonen af detta nya århundradet" eller då han
likaledes i en predikan "målade storhändelserna på yttersta
dagen." En fläkt af den ande som genomgick dessa
predikningar låter ock förnimma sig, då man läser dem. Det
är af hvad vi redan antydt, klart att det sistnämnda ämnet
var L. kärast att behandla, och knappt är någon af de
predikningar, som äro utgifna efter honom, uti hvilken icke
den förkärleken förråder sig. Det är äfven tydligt, att med
den eld och det lif, hvarmed L. föredrog sin sak, han
skulle höra till sin tids extemporerande prediks lois talare —
hade de blott alltid lika väl lyckats som han! Detta är
orsaken, att då efter hans död en allmän önskan på hans ort
försporde sig efter en eller några årgångar af hans
predikningar, man hade högsta möda att bland hans efterlemnade
concepter finna annat än halfbrutna utkast, hvilka dels
jem-fördes med, dels completterades af de afskrifter, som flere
af hans åhörare hade gjort, for att sålunda bilda den
postilla vi under hans namn äge, men som är långt ifrån
fullständig*). I de andeliga sånger, som ock varii argumenti
och författade på olika tider 1781—1810, utgifvits efter
L., råder samma allvar, som i predikningarna. Skarpast ut*
Bedaktionen besörjdes af dåvarande v. Pastoren nu Domprosten
i Götheborg Dr David Magnus Hummel, som der luckorna i den
Lin-derotska predikosamlingen syntes blifva till allt för stort hinder för
läsaren, sökt fylla dem med egna tillsattser. Så stor är dock
skillnaden emellan stilen lios förf. och hans utgifvare, att de ställen på
hvilka den sednares åtgärder vidtagit, tillkännagifva sig sjelfmant
för den aldrig så litet uppmärksamma läsaren. Vi anföre detta just
för att fästa uppmärksamheten på en förmåga af stor, ehuru annan
art. Dompr. H. (född 1775) som länge varit en prydnad för G:borgs
stifts presterskap, har ännu in i sednaste åldren, en stämma lika
vördnadsbjudande , som hans yttre är, och skall alltid af dem, hvilka
lyckats göra bekantskap med hans föredrag, som med sannt
christligt djup och alvar förenar en icke vanlig enkelhet, räknas för en af
Sveriges yppersta och redligaste predikanter. Det inflytande han
dessutom såsom predikant utöfvat på en del af det yngre
presterskapet i det stift, han tillhör, har stnndom visat sig märkbarare än det
bort. Men att han är mindre känd än det värde han såsom
predikant äger, i jemförelse med mängden af "samtidens ryktbare
predikanter", kunde fordra, är icke underligt, då han så sällan ansett
sig böra lyssna till åhörares uppmaningar att utgifva sina
predikningar från trycket. Det kan emedlertid anmärkas, att redan
Tidningen "Söndagsbladet", som utkom omkring 1814 i Götheborg,
räknade för sina bästa blommor de utdrag af Hr H:s predikningar,
hvilka det lyckades få innesluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
