Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Pehr Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ling, Pehr Henrik.
81
att ban derom synbart oeb allvarligt bemödade sig) saknade
all förmåga att individualisera, utan tillskar alla
charakte-rer efter en oeb samma läst, och sålunda blefvo alla Asar
idealiserade aftryck af honom sjelf, och Jotarne upp och
nedvända aftryck af samma modell. Derigenom är i L:s
lijelte-dikter den Epopoeen så ofta medföljande enformigheten nästan
större än annorstädes: dikten Åsarne är således en stor
episk ocken, men, liksom naturens egna öcknar, rik på
majestät och storartade skilderier; dessutom möta oss, om
vi blott hafva mod att genomvandra den, mångenstädes,
o-asiskt förspridda, de yppigaste^ saftgrönaste och friskaste
paradiser, de mildaste landskapstaflor, de mäktigaste
källsprång af den äktaste poesi.
Samma åhåga att skapa en poetisk riks-urhistoria ledde
äfven skalden att fortsätta densamma ända in i nyare tider,
eller till K. Carl XII:s död, den siste kämpens. Men at
denna ville ban, liksom Shakespeare, gifva en dramatisk
form. Begynnelsen skedde med Agne, som utkom
samtidigt med Gylfe (i8I2); och väckte stora förhoppningar;
sedermera skref L. under perioden mellan de båda
hjelte-diklernas författande^ åtta andra sorgespel eller skådespel.
Men för detta slags skaldskap var hans genius minst danad:
dertill fattades honom psychisk blick, menniskokännedom
(oaktadt alla hans föregående vexlingsrika öden), förmåga
att individualisera, lugn, besinning, äfvensom sinne för
dramatisk composition och diction, med ett ord ingenting
mindre än allt. Med undantag af Agne, hans första försök,
der chÖrerna i allmänhet äro förträffliga, äro alla de andra
skådespel föga annat än versifierade krönikor, der den ena
scenen^ den ena händelsen jagar den andra, utan in- och
utveckling, utan motivering och charaktersteckning, hvarest
blott en och annan monolog och lyriskt sångstycke (t. ex.
i Birgitta) förråda mästarens hand.
Vi hafva redan nämut, att de lyriska partierna så i L:s
episka »om dramatiska dikter äga en stor förtjenst, och det
samma kan äfven sägas om ganska många af de strödda
poemer, som af honom, ehuru i sparsamt antal, finnas, men
icke utkommit samlade. Sjelf satte dock L. på dem föga
värde; han tog nästan illa upp, om man allt för mycket
berömde dessa stycken, emedan han deruti misstänkte en
ringare aktning för hans patriotiska sångmös alster.
Sina åsigter af Nordens mythologi (enligt dessa åsigter
voro gudarne och deras öden idel allegoriska inklädnader
Biogr. Lei. VIII. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
