Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L i n n å, Carl von d. i.
979
helt qvarter, kalladt Carls trädgärd, sig tilldeladt, hvilket
ännu mera uppeldade hans förut för faderns älsklingsyrke
fattade tycke. Carl kände snart trädgårds vex terne, och
började äfven samla vildt vexande, så väl hemma som vid
Vexiö skola, dit hau kom 1717, och der han såsom
örtkännare städse var väl anskrifven hos sin Rector, Mag.
Lan-nærius, som sjelf var en stor älskare af örtkunskapen. Att
se, höra talas om örter, lära deras namn och egenskaper,
var så gossens enda håg, att andra studier måste sättas
efter; — och när han 1724 blifvit uppflyttad på
Gymnasium, åsidosatte han så preststudierna, att lärarne 1726
ansågo sig "vid sitt samvete" förbundna, gifva fadren det
rådet, att i tid sätta sin son i något handtverk, emedan han,
såsom de voro öfvertygade, "med boken ingen ting kunde
uträtta." Faderns sorg var obeskriflig, då han erhöll denna
Jobspost; och måhända hade sonens stora, ännu ouppodlade
snille blifvit ofruktbart för verlden, derest icke
Provincial-Läkaren Dr Rothman, hvilken, såsom nära vän till
Lannæ-rius, lärt känna ynglingen, insett hvartill han af naturen
var kallad, samt ädelmodigt åtagit sig honom, då den
tröstlöse fadern tvekade att för sonens förmenta ofruktbara
studier vidare uppoffra det ringa han ägde. "Väl hade
Lecto-rerne", sade Rothman, "rätt derutinnan, att gossen aldrig
kunde blifva Prest; men sjelf vore han deremot försäkrad,
att han med tiden skulle kunna blifva en namnkunnig
läkare, som rätt så väl framdeles skulle kunna föda sig, som
någon prest"; — och alt öfvertyga fadern, det sonen ej
vore oduglig till bokliga idrotter, tog han honom uti sitt
bus, föreläsande för honom de första grunderna af
Medicinen, som den unge Linnaeus fort och med nöje fattade,
ander det han äfven fick undervisning uti Botanik nu m.. Så
försummade icke heller Rothman, att göra sin lärjunge väl
hemmastadd med latinet, det språk, som då ännu tillhörde
hela den bildade verlden, och tillika med grekiskan var af
så utomordentlig vigt för de vetenskaper, till hvilka L.
syntes af naturen bestämd. Men då Ciceros orationer och
Justini krigsberättelser allt för litet behagade L., framlade
Rothman for honom Plinii skrifter öfver Naturalhistorien,
och nu blef romerska språket lika kärt for L., som den
vetenskap han genom detsamma inhämtade. Plinii korta och
flärdfria uttryck blefvo snart ynglingens egne, och denna
lyckliga idé af dess värdige lärare, att oförmärkt bibringa
sin skyddling lärdomens språk, då han ville bibringa honom
sjelfva naturvetenskapen, förde L. till en viss färdighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
