Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
linne, Carl von d. a.
lätthet att så i skrift suiu tal uttrycka sig på latin, hvilket
i framtiden blef honom till så stor fördel. Snart såg dock
Rothman att hans lärjunge nu med fördel skulle kunna
afresa till Akademien och yrkade derföre härpå. Sålunda
efter hand förberedd att vinna akademisk medborgarrätt,
återstod ännu för L. bland flere andra svårigheter äfven
den, att af sina föräldrar erhålla tillåtelse att studera
medicin. Både fadern och modern önskade en dag se honom
prest, och änskönt fadern medgifvit honom hos Rothman
studera Medicin och Botanik, hade han dock ej uppgifvit
hoppetj att sonen vid Akademien måtte kunna bildas till
samma embete, som han sjelf beklädde. Emellertid när
fadern en gång i ett sällskap yttrat, "det händer alltid, att
det man har lust till, det har man lycka till"; så tog
honom sonen på orden och frågade, sedan sällskapet bortrest,
om det ägde full grund hvad hans far nyss yttrat. Fadern,
påmind om hvad han sagt, svarade att hvad han yttrat
alldeles hade sin rigtighet "så vida nemligen lusten faller på
det som är godt"; — hvartill sonen svarade: "ja! min far,
bed mig då aldrig om att bli prest, ty dertill har jag platt
ingen lust ; jag vill slå mig till Medicinen och Botaniken." —
"Aga fars ord grund, så förser väl Gud offret", .... och
"får jag lycka, som jag har lust; så skola utvägar ej fattas
för mig." .... Med tårfulla ögon och bedröfvadt sinne
lemnade den kloka fadern honom sitt samtycke, tillönskandes.
honom lycka och välsignelse. Men för sin hustru vågade
han ännu ej på ett belt år upptäcka det Carl beslutat
blifva Medicus, ty han visste att det skulle "oroa henne mera,
än om ban changerat religionen." När hon omsider fick del
häraf; blef hon ock "otröstelig och hade nära fått slag."
Hon, som så högeligen förälskat sig uti blomstren innan
hennes Carl ännu föddes, kastade nu ock hela skulden på
trädgården, och hon förbjöd vid sin moderliga vrede sin andra
son Samuel, att "någonsin befatta sig med dessa
olycksyr-ken", och "var det hennes enda tröst", att hon hoppades
det den yngre sonen skulle kunna -komma att bekläda
samma embete, som hennes fader innehaft och hennes man nu
innehade. Sedan L. sålunda vunnit föräldrarnes bifall till
sin tilltänkta studiiplan, återstod för honomy att från Vexiö
Consistorium uttaga Testimonium Academicum; — och
meddelades det honom uti följande ordalag, att "som ungdomen
vid Scholorna kan liknas vid små träd uti en trädschola,
der under tiden händer, fast sällan, att unga träd, ehuru
man på dem användt största flit, icke arta sig, utan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
