Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månsson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
M X H 8 8 o n, Nils.
talte aldrig mot sin öfvertygelse, men Lans öfvertygelse Var
hans kärlek, och han var under sitt tal ungefär i samma
sinnesstämning, som skalden under poesiens herdestunder.
Han utvecklade ur sig sjelf en allt större förmåga och blef
till slut sjelfva Stockholms förtjusning. Riksdags-Tidningen
1829 yttrade rörande ett hans tal den 26 Mars s. å.: "att
återgifva detta tal i all sin klassiska renhet, sanning och
enkelhet, att skildra föredragets rörande värma, talarens
o-konstlade värdighet, intrycket af en röst, af ett
öfvertygelsen språk, som från representantens hjerta elektriskt
träffade åhörarnc: detta skulle öfverstiga redaktionens förmåga."
En annan tidning, också redigerad af en erkänd talang,
yttrar: "den djupaste rörelse röjdes med N. M:s tal, icke
allenast hos de främmande åhörarne af alla classer*), utan
äfven hos pluraliteten af sjelfva ståndets ledamöter;
hvarthän det tårade ögat vände sig, återspeglades samma rörelse
i ett annat ögas tår. Ännu har ingen bonde utom den
svenska jorden hållit ett tal, som väckt ett så lifligt intryck,
aldrig har något tal ännu vunnit en mera odelad hyllning"
m. m. och man anställde en middag, der 200 personer köpte
sig nöjet att personligen få förklara sin aktning för
representanten, sin hyllning åt hans talareförmåga. Vid
Riksdagens slut anställdes en afskedsfest åt den hemresande, som
kostade 700 Rdr B:co, deraf 2:ne förgyllda silfverkannor,
vägande 208 lod betaltes med de 552 Rdr. Den ena
kannan hade 150 år förut gifvits af Kon. Carl XI till en ung
bonddräng, hvilken genom att fälla en emot Konungen
rusande björn, räddat den krönte björnjägarens lif.
Konungen hade dervid ropat till honom, att ban skulle, om ban
lyckades, bli officer; men besinnande sig tillaggt: "om du
kan läsa och skrifva", då den unge kämpen, genomborrande
björnen, svarade: "kan läsa och skrifva." A kannans lock
ser man detta ögonblicks uppträde gjutet i halfupphöjda
figurer, och på dräugens mössa står: "kan läsa och skrifva."
Detta antyder förträffligt N. M:s nit för folkskolan.
Det är oemotsägligt, att Stockholms hyllning af den
naturliga talarekonsten i N. M:s person hade åtminstone sin
öfverdrift grundad i tidens politiska opinioner, hvilka han,
hvad indragningsmakten angick (föremålet för talet den 26
Mars) delade ur för Stockholm främmande skäl. Han hade
aldrig prenumererat på någon tidning och läste inga mellan
riksdagarna om ej händelsevis, men han ville de skulle vara,
*) Deribland fifren Damer nr la haute volée.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
