Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 2. Mörner, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Mörner, Carl.
ärcnder, men att jag saknade erforderlig erfarenhet att slikt
genomdrifva, dessutom kunde jag icke ratt val komma till
rätta med kammercrarn Tönnis Langman, sa jag i alla fall
derigenom kunde råka i onåd; fördenskull bad jag i all
underdånighet Hans Majestät täcktes begagna mig i någon
annan befattning, och emedlertid tillåta mig stanna qvar och
uppvakta hans egen höga Person så länge, tills han kunde
förnimma hvartill jag kunde befinnas vara skicklig: hvaruppå
H. M:jt åter upptog mig till nåd, och bestod mig sold
såsom andra kammarjunkare med fyra hästar, IG Riksdaler
månadtligen för hvarje häst. Icke dessmindre brukade hans
M:jt mig alltjemt uti Räkenskaps- och Kammar-ärender,
hvarvid jag utstod både mödor och fara. Härtill kom flitig
tjenstgöring och besvärliga ridter, som jag dageligdags måste
förrätta, till dess jag ock genom dessa myckna strapatser blef
dödligt sjuk och qvarleinnad på vägen, när konungen
iriar-cherade till Landsberg, tre mil ifrån Cüstrin i en liten stad,
som hette Königsberg, der jag blef liggande, sedan arméen
gått sin väg ifrån inig; hvarigenom mina betjenter förlorade
mig och pä 14 dagar icke fuiino rätt på mig, varandes jag
således helt allena i mitt elände, tills ändteligen Gud hjelpte
mig genom Adam Mörner och Hans Flänsen, som hade
A-dams och Stellans Mörners syster till äkta, hvilka skickade
en dräng till mig och hemligen läto införa mig i Cüstrin,
som ännu var på fiendens sida. Men jag visste icke hvart
de förde mig hän, torde sedan naturligtvis icke skicka efter
mina tjenare, och de å sin sida hvarken visste eller tordes
söka mig i Cüstrin; låg således i stor fruktan ända in på
12:te dagen der förborgiid hos dessa begge mina vänner,
ända till dess Öfverste Kroght hade fått spaning om, att
det skulle logera en svensk Kammarjunkare i huset och lät
fråga efter huru dermed förhöll sig. Då blef jag, som
billigt var, helt förskräckt, och min ene värd Hans Flänsen
gick genast sjelf bort och talade med Öfversten, och blef så
länge der tills Adam Mörner hann skaffa mig en vagn och
förde mig derpå hemligen om aftonen åter ur staden, sedan
jag åtnjutit allt godt af Sibylla Mörner, Hans Flanscns
husfru, soin sorgfälligt lät curcra mig genom en doctor, som
icke visste hvem jag var. Enär jag nu åter kom till min
Herre, ville han till en början alldeles icke tro att jag
varit i Cüstrin, men kunde, väl se utaf min svaghet alt jag
varit sjuk. Omsider när han såg, att jag kunde göra god
relation om hur allling var beskaffadt, alldenstund jag
logerat helt nära torget och alla aftnar kunnat se huru mau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
