Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Birgittinerne og Kirkelivet i Norden, Birgittinerordenen efter Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imod sin Villie, som sender et Brev til den Riddersvend,
hun inden Nonneløftet havde skjenket sin Tro; endnu har
hun ikke opgivet FIaabet om at blive løst fra sine Baand.
Kun Brudstykker af Brevet kan her finde Plads.
Jag fick ej- så ofta tala med dig eller skrifva dig till
aldra kåraste glådje, likvål har du mig tilisagt, att jag aldrig
skulle tvifla om din trohet, och hafver jag af dig sådant alla
dagar funnit, och år beredd så långe jag lefver, att hålla
mig vid den trohetsed, som du mig tillsade St. Barbara
afton, om du viste aldrakåraste vån, huru jag sedan tånkt
på dig, och huru mitt hjertå har brunnit i mitt brost skulle
du intet forundra dig, om jag år något blek og vanskapelig
•*
då du får se mig, når jag speglar mig i den lilla spegelen,
som du mig sånde, tycker jag mig vara likare ett belåte ån
en menniska, du har min båsta frogd lagt dig djupt i mitt
hjerta, jag djerfves for ingen utan dig allena bekånna, jag
formår illa ånda mitt ave Maria, eller låsa Pater noster utan
du kommer- i hugen, ja i sjelfva måssan kommer mig fore
ditt tåckeliga ansigte, och vårt kårliga omgånge, jag tycker
jag kan intet skrifta mig for någon menniska, hårom skall
likvål for Maria vår moder så till syster Britta och himme-
lens hårskap, att jag fordenskuli hjertans kåraste må plikta
något aldrakåraste hjerta, du vet vål, att jag med fri vilja
och upsåt aldrig dessa reglor samtyckt, mina foråldrar
hafva vål min kropp i delta fångelset insatl, men hjertat
kan intet så snart från veriden återkallas , jag år en
menniska af kott och blod, det qvinliga konet år svagt och
bråckeligt, som St. Paulus såjer, ibland alla veridsliga ting
tyckes mig intet så svårt, gå tillsammans, som det jag med
dig min skatt intet får lefva och do, du lårer vål komma
ihåg, hvad jag sade når jag forstå gången talte med dig hår
i Clostret, att mig hvarken godt eller ondt kunde vederfaras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
