Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCVT
soin K. Erik tillät sig, gjorde ytterligare svårigheter, då
utlagorna skulle betalas med ett annat slags mynt än det, hvari
de voro bestämda. Det blef snart nödvändigt att medgifva
varors erläggande i stället; men priset, hvartill de skulle
beräknas, berodde på uppbördsmännen, och dessa funno sin
räkning vid att sätta det mycket lägre än det borde vara, kanske
blott till hälften af hvad varorna verkligen gälde i städerna*)
dels till fördel för kronan (N:o 89), dels ock till sitt eget bästa.
Olandsboarne begärde derföre genom en skriftlig ansökan hos
konungen i slutet af 1420-talet, att få återgå till det forna
sättet, och få erlägga boskap och spannemål i stället för
penningar, »såsom andra skattebönder i riket när och fjerran
gjorde», tillägga de, hvaraf skulle synas, att den omtalda
förvandlingen åtminstone i södra Sverige icke varit allmännare
införd. Hos allmogen var naturligtvis skatternas storlek en
hufvudsaklig anledning till missnöje och vid Engelbrekts
uppresning blefvo de i allmänhet nedsatta med en tredjedel **).
Äfven det andliga ståndet hade konungen gifvit rättmätiga
anledningar till missnöje, derigenom, att han flera gånger
blandade sig uti tillsättandet af biskopar, hvartill han efter lag och
häfd icke hade någon rätt, och dervid han äfven föredrog
ut-ländingar, hvilka gjorde hans omdöme föga heder.
Borgarne, eller, som de ännu länge kallades,
köpstadsmännen, besvärades ej blott af den stockning i handeln, som
följde med kriget, utan ock af förhöjda tullsatser, hvilket äfven
var en anledning till missämjan med Hansestäderna.
Med allt detta är dock konungen moraliskt mer tadelvärd,
för hvad han försummat, än för hvad han gjort. Han glömde
hastigt de föredömen och lärdomar, han af sin fostermor
erhållit. Han omgaf sig helst med utländingar, upphöjde dem
äfven till riksråder, men såg sällan de infödda och lagliga råd-
") Besvärsskriften, inlemnad vid mötet i Stockholm i Oct. 1435. Hvidtfelt,
s. 537.
") Jfr Rådets bref till Finnland d. 24 Juni 1436, Åbojidn., 1784, s. 204,
der brefvet är infördt med den öfverskrift det har i Abo domkyrkas
copie-bok: »Nådhenne (!) breff huru en tridhing afslogs aff Skatten her i landheth
»som öffwer alt Rikedh är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
