Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållande finner sin förklaring i den stolthet öfver sin
nationalitet, ofta urartande till missaktning mot finnarnes, hvaraf
den svenske nyländingen är lifligt intagen: en yttring af
samma nationalitetskänsla är ock den (för öfrigt alldeles
riktiga) åtskilnad, som han gör mellan begreppen „ svensk “ och
„Sverigesbo,“ med hvilket senare ord han städse utmärker
en person hemma från Sverige, under det att han menar
epitetet svensk i ej mindre mon tillkomma honom sjelf till
skilnad från finnar, ryssar o. a.
Nylands svenska allmogemål, ehuru i hvar socken
uppvisande en egen särskild prägel, är dock i grunden ett,
likasom lynnet och karakteren hos den befolkning, som
begagnar detsamma. Om derför t. ex. Karisbon säger uvu,
under det hans granne i Pojo säger huvu och östnyländingen
i Pyttis hyvu, Ingåbon t. ex. bettjin och hans granne
Sjun-deåbon bekkin, Borgåbon t. ex. fris och invånarne i
grannsocknen Pernå frys, o. s. v., så är allt detta endast
afvi-kande uttal, som icke kan kallas särskilda dialekter, och
detsamma är förhållandet med de öfriga till utseendet nog stora
skiljaktigheterna mellan socknemålen, hvilka tillochmed än
ytterligare i flere socknar hafva sina underafdelningar i skilda
byamål. Men målets hufvudsakliga kännetecken, hvilka skilja
detsamma från skriftsvenskan och från andra dialekter,
återfinnas i hvar svensk socken i hela landskapet lika. Jag har
derför icke aktat nödigt att för hvart ord af målet, som i
afhandlingen förekommer, angifva i hvilken socken ordet är
så lydande, som man här finner detsamma återgifvet, utan
har dels öfverlemnat åt läsaren att efter behag välja
emellan de olika uttalen, i det jag t, ex. skrifver g* och k, gg
och kk äfven der vissa socknars uttal skulle angifva j och
tj, ddj och ttj (jfr § 1 samt §§ 35 o. 36, 48 o. 49), dels
valt ordets forntrognare form att anföras, när två former fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
