- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Femtonde Häftet /
12

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de i svenskan för de enkla sjelfljuden begagnade
bokstäf-verna hafva enlivar tvenne värden (ett långt och ett kort
eller, annorlunda, ett slutet och ett öppet ljud), så har jag
här, för att nogare kunna angifva dels uttalet, dels
qvanti-teten, hvari målet ganska ofta väsendtligen afviker från den
nuvarande svenskan, användt jämnte de i svensk skrift
vanliga (öppna och slutna)

a, e, i, o, u, y, å, ä, ö
äfven de i fornnordisk s. k. normalskrift brukliga (slutna)

ä, é, i, ö, u, y

samt det strukna 0, som betecknar det långa ö-ljudet ]).
Sålunda har jag fått egna tecken för alla de enkla sjelfljuden
i det mål, livarmed jag här skall sysselsätta mig, ty i
motsats till flertalet af svenska dialekter innehåller den
nyländ-ska intet ljud, som skulle sakna sin motsvarighet i nordens
forna eller nuvarande skriftspråk. Med uttänkandet af nya
typer eller konstiga sammansättningar af redan brukliga
bok-stäfver har jag derför icke beliöft taga någon befattning.

§ 3. De enkla vokalerna i nyländska allmogemålet
delar jag i långa och korta.

a) Långa vokaler,
å uttalas som svenskt slutet a i fader, ex. hålda: hålla,
é „ „ „ „ e i sten, ex. hénder: händer.

1 „ „ „ „ i i bi, ex. fritt: fritt.

*) Jag instämmer visserligen med Aasen X. Gr. sid. 7 deruti att de
öppna sjelfljuden, såsom för de fleste läsare de vanskligaste att igenkänna,
bättre liude varit i behof af att erhålla skild beteckning än de slutna,
eftersom hvarje vokal benämnes med sitt slutna ljud, men då i det följande
nästan hvartenda dialektord skall jämnföras med sin fornnordiska
motsvarighet, skulle lätt förvexlingar kunna uppstå och svårt torde det äfven vara
att numera bryta med det engång af vetenskapen antagna beteckningssättet.
Jfr derom Aasen N. F. Gr. s. 9 anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/15/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free