Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyl. hårder sv. hård fn. harör.
gä gå [gå]4).
§6. é (målets långa e) motsvarar:
1) svenskt slutet e, fn. é, t. ex.
nyl. brév sv. bref fn. bréf
grét gret grét
hét het [hette] hét.
2) svenskt ä, der detta i fornnordiskan motsvaras af
é (i några få ord), t. ex.
nyl. lét sv. lät fn. lét
létter lätt léttr.
3) svenskt öppet e eller ä framför vissa
konsonantförbindelser, dock icke alltid, t. ex.
éld sv. eld 5) fn. el dr
kéldo källa kelda
hénder händer hen dr
vénda vända venda
lénger längre lengr.
Anm. Den erinran Aasen N. Gr. § 14 anm. gör i
af-seende å norskan att „det lukte E har et ussedvanlig lidet
Omraade, da det kun er et Tal af omtrent 40 Ord eller
Redder, hvori det med fuld Ret kan have Sted,“ gäller till fullo
äfven beträffande nyländska allmogemålet, der man knappast
4) Något gå finnes icke i fornn., men de analoga få, got. fahan, och
stå, got. standan, samt de af dem utvidgade fanga och standa göra ett gå
teoretiskt antagligt vid sidan af ganga.
5) Enl. Eydqvist Sv. Spr. L. IV s. 38 uttalas eld i Sverige med
slutet e (alltså lika som i nyl. allm.-målet). I finländska svenskan ljuder det
deremot öppet i likhet med det fn. ordet. Eget är att ordet ej i svenska
medeltidsskrifter stafvas med ce, utan tillochmed stundom uppvisar ee,
liksom till utmärkande af det slutna e-ljudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
