Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyl. (Borgå) bi E.sv. bi sv. by fn. byr
liss, lidas li, lies lyss hlyöa
stira stira styra styra.
Samma uttal af y (såsom i) finnes på Island och
Fär-öarne enl. Hammershaimb s. 240 samt på vissa ställen i Norge
enl. Aasen N. Gr. § 125. Redan i fornspråket finner man
förvexling af y och i: lyf för lif, fikr för fykr, smy sk för
synisk, skyra för skira, jfr Gislason § 69, 2. I uppländska
dialekten förekommer y för i enl. Wahlström sid. 5, och
äfven i Nyland (i Pyttis socken isht) höres svyn för svfn,
klyva för kliva.
§ 11. k (målets långa å) motsvarar:
1) svenskt slutet å, fn. a och å, t. ex.
nyl. åka sv. åka fn. aka
t. ex. det på Worms vanliga namnet på udde „skådaKlubbeskådan,
Krub-boskådan, Båfsålskådan, Störnäteskådan, samt på åker „gåda:“ Äwurstgäda,
Båkvestergåda o. fl., hvilka aldrig höras i Nyland.
2. I vårt mål saknas helt ocli hållet de på Worms (likasom i
Estlands öfriga svenska trakter) förekommande egendomliga ljaden fh, Ij, V
(breit und dem r sich nähernd II s. 297), s (fast wie sch II s. 298), sh
(ähnlich dem franz. ge II s. 298) och sh7 (etwa wie das engl. th ibd.), tv*
(sehr weich wie im Englischen ibd.). Likaså äro i Nyland åtskilliga af
Eibofolkets ljudutbyten alldeles obruldiga eller ganska ovanliga (t. ex. y för
sv. u, w och f för g och k framför t, ch för f framför t, bortfallandet af t
framför w ocli iv’s skärpning till f i förljud, anlaut). Läggas till dessa nog
stora olikheter den myckenhet af för estländska svenskan egendomliga, för
en nyländing alldeles obegripliga dialektord, som återfinnes i Ruszwurms
Glossar, så torde den frågan icke utan stort skäl kunna göras: tyder
likheten mellan nyländska och estsvenska allmogemålen på en utvandring från
Nyland, eller äro icke snarare beröringspunkterna mellan målen
(förnämligast: likhet i qvantitetsförhållanden, hårdt uttal af g och k äfven framför
veka vokaler, aspiration af h i förljud, rikedom på diftonger) alla af den
art, att de utan möda kunna förklaras af de bägge målens ålderdomliga
karakter och deraf beroende likhet med nordens fornspråk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
