Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anm. Detta ljudskifte förekommer högst sällan och
knappt nog i flere ord än de anförda: äfven dessa uttalas
oftare med o. Att ö här endast är ett grumligt uttal af o
(troligen förorsaka dt af den följande konsonantförbindelsen)
visas äfven deraf att i Pernå socken, der g eljes alltid
uttalas vekt framför veka vokaler, (hvarom se nedan), ordet
gölv, som jag just der antecknat, uttalas g’ölv, icke jölv.
3) svenskt y, slutet ocli öppet, (högst sällan), t. ex.
nyl. liövla sv. hyfla —
grömmer grym fn. grimmr
ömnoger ymnig —
4) svenskt ö, slutet (sällan) och öppet (allmänt), fornn.
y (e, o, u, ö), t. ex.
nyl. dör sv. dörr fn. dyrr
följa, fölga följa fylgja
för för fyr
lögn lögn lygö, lygi
lömsker (1. lymsker) lömsk lymskr
mörker (adj.) mörk myrkr
sörja, sörga sörja syrgja
övra, överst öfre, öfverst efri, efstr
skölja skölja (skola)
fsv. skyrb
skörd skörd
In. skuror
göra göra göra, gera.
b) Diftonger.
§ 21. Den första af svenska språkets
utvecklingsperio-lerjräknar N. M. Petersen (d. D. N. og Sv. Spr. Hist. bd
2 sid. 149) från språkets skilsmessa från fornnordiskan, eller
rån den äldsta runstcnsåklerns slut till omkring år 1250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
