- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Femtonde Häftet /
51

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Derefter kom ett tidsskede, då man efter g och k insköt ett j,
när len vokal följde och då de bägge konsonantljuden hördes
hvart för sig — således rent gj, kj — såsom det nu för det
mesta sker i Danskan. Sist kom det skifte, i hvilket vi nu

I anseende till de verkligen ganska många „ dialektord ur Vestgötamålet,"
hvilka nämnde förf. anför såsom gemensamma för detta mål och nyländskan,
aktar jag hans påstående värdt ett utförligare bemötande, stödjande sig på
en någorlunda detaljerad jämnförelse mellan de två målen.

a) Ljudläran (några vigtiga fall endast; citaterna äro ur Hofs Dia-

lectus Vestrogothica): a i vestg. „ssepe = å“ (sid. 34), exx. kåll, bånn

m. fl. i nyl. aldrig (de två ord undantagna, som nämndes i § 11, 1 anm. 1),

men väl motsvaras tvärtom sv. å af nyl. a, t. ex. stå, hälda. —„Å in ä ssepe

mutant vg.“ (sid. 35) exx. vära, stärt, i nyl. aldrig. — „Littera t in syllabis
brevibus difficilis Vestrogothis est pronunciatu atqve ideo ejus loco e ab
il-lis ssepenumero ponitur.“ Af de 32 der (sid. 35) anförda exemplen har
endast ett i nyländskan sin motsvarighet nämnl. geva = gifva (fn. gefa).

Kort i är ett af de i nyl. målet vanligaste ljud och motsvarar ofta sv. e,

alltså just motsatsen till vestgötiskan.

„Pro å habent ö“ (sid. 37) exx. töllt, söldat, bröttass: i nyl. ytterst
sällan, jfr ofvan § 20, 2 anm.

Det korta öppna o-ljudet öfvergår i vestgöt. ofta till ou: af alla de
hos Hof sidd. 37 och 38 härå anförda exx. återfinnes ej ett enda i nyl.,
lika litet som några med dessa analoga. Deremot motsvaras det långa slutna

ö i vissa ord af nyl. diftongen ou, jfr § 26.

Hvad konsonanterna beträffar, så må nämnas att i vestg., likasom i
de flesta andra svenska allmogemål, ganska ofta förekommer det tjocka
1-lju-det, hvilket i nyländskan aldrig höres. Öfriga af Hof anförda
egendomligheter äro jämnförelsevis obetydliga och för det mesta, äfven de, främmande
för Nyländska målet. Så t. ex. säges sidd. 39 och 40 visserligen att
vest-göten uttalar h aspireradt framför v, likasom nyländingen, men som
exempel på undantag derifrån anföres hvass, som i nyländskan städse ljuder som
Jcvass, kvasser.

b) Formläran (här nästan endast om subst.):

Hofs „l:ma declinatio“ har plural-ändelsen err == nyl. or, t ex.
vg. kronerr, nyl. kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/15/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free