Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefva, då g antingen alldeles bortfaller framför j, såsom i
Svenskan, eller förvandlas till ett slags d såsom i
Italienskan och Dalskan, och då k går öfver till t (kj till tj), som
i Italienskan, Svenskan och Dalskan. En ytterligare afart
häraf är att c (k) går öfver till s, som i Franskan och flere
nyare språk, och som det Latinska nu, men högst felaktigt,
utläses. “
Man finner häraf att uttalet af g och k i medlersta
Nyland är det äldre och ursprungligare och att deremot
munarten i Raseborgs vestra härad, landskapets vestligaste del
och större delen af Pernå härad (jämnte Pyttis socken
östligaste delen af det svenska området) i detta afseende
moderniserats. Det veka g ljuder der som j, stundom med ett
Hofs „2:da declinatio" har plural-ändelsen a = nyl. ar, t. ex. vg.
dränga, nyl. drengar.
Hofs „3:tia declinatio" har i plur. best. form ändeisen era = nyl.
ren, t. ex. vg. prästera, nyl. prestren.
Hofs „4:ta declinatio" har i plur. best. form ändeisen a = nyl. in
1. ina t. ex. vg. bärga, nyl. bergin, bergina 1. bjergina, men oftare (efter
IIofs 2:dra dek.) bjergana.
Hofs „5:ta declinatio" har i plur. best. form ändeisen a = nyl. ena,
t. ex. vg. tiggara, nyl. tiggarena.
I vestgötamålet tyckes enl. Hof sid. 48 benägenhet råda att
bibehålla den svaga maskulina ändeisen för substantiv: i nyländskan är en
framstående egenhet just motsatsen, nämnligen böjelse att förbyta denna ändelse
e till a, hvilket i fornspråket är de svaga femininens ändelse, dock utan
att derför, likasom svenskan, förändra de,ssa substantivs kön och
plural-ändelse, hvarom mera i formläran. — Adjektiven på en ha i vestgöt. a i
fem. t. ex. galen, gala, galett (sid. 56): aldrig i nyländskan.
Beträffande slutligen de många ord, hvilka Hipping funnit
nyländskan hafva gemensamma med vestgötiskan och hvilka sannolikt utgöra
huf-vudanledningen till hans påstående om dessa dialekters nära frändskap, så
må den förklaring här lemnas att de allraflesta af dem Hipping anför
tillhöra det allmänneliga svenska språket och såsom sådana återfinnas t. ex. i
Dalins svenska ordbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
