Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lialfljud: vatten, socken, botten, här, i motsats till det nyss
sagda, skrifvas som enstafviga, kommer sig deraf att de
verkligen så uttalas, hvaremot det adjektiva flexions -r i
dialekten alltid föregås af ett mer eller mindre tydligt e-ljud.
Likartad är orsaken till skrifsätten fogel, sigel, åker o. a.
Anm. 2. Förljudande k uttalas öfverallt hårdt i ordet
kemm sv. hvem, hvartill orsaken är att det ursprungliga
v-ljudet mellan k och e bortfallit: kvemm och vemm äro
andra former af samma pronomen. I lockorden kiss! (till
kattor) och gys! (till svin) äro k och g öfverallt hårda.
Anm. 3. I åtskilliga imperativer 2:dra pers. sing.
uttalas g som j äfven i medlersta Nyland, nämnligen efter e
och ö t. ex. sej, vej, dröj, böj, höj. Det är att märka att
alla dessa i fsv. hafva aflednings-i (sseghia, vseghia, dröghia,
böghia, höghia), hvadan också i infinitivus af somliga g
ljuder som j t. ex. veja, böja, höja. Bortkastas
infinitivändel-sen a, såsom oftast sker, enligt livad redan ofvan nämndes
§14 anm. 2 och hvarom längre fram i formläran skall
vidare ordas, så att imperativ och infinitiv blifva lika lydande,
uttalas g oftast som j, t. ex. tom bå mi sej en lian sku dröj,
men äfven: en han sku drog.
§ 37. I stället för d använder målet i Vestra Nyland
g i prset. part. af svaga verb tillhörande l:sta
konjugatio-nen. T. ex. förlörager, målager, skapager — förlorad,
målad, skapad. Redan i fornspråket förekommer förvexling af
ö och g t. ex. synduÖr för syndugr, spurgi för spuröi; jfr
mösogot. bagms, fn. baömr; mösog. tvaddje, fn. tveggja;
mö-sog. vaddjus, fn. veggr; fn. sannindi, sv. sanning; dan.
rno-den, overtyde, sv. mogen, öfvertyga. Se Kok § 48. På Runö
i Liffland säges broger = broder, spaga = spade, göger =
god, iger eller igar =z= eder o. s. v., se Ruszwurm II sid.
301. Likaså förekommer g för d i N. Ångermanland, Si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
