Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 40. Ib. I Karis socken samt Snappertuna dermed
förenade kapellförsamling äfvensom i Hangö och Tägtom byar
af Tenala socken bortfaller ofta förljudande h framför vokal,
hvaremot det tillägges der de motsvarande svenska orden ej
framför vokalen ega något medljud, t. ex. est, alm, uvu =
häst, halm, hufvud och deremot heng, hål ~ äng, ål.
Så egendomligt och besynnerligt ett dylikt bruk
förefaller, är det dock för ingen del inskränkt till de nyssnämnda
nyländska orterna. Det förekommer i åtskilliga af Sveriges
landskap, t. ex. i Dalarne i Kättviks socken, dit Säve (Uppl.
om Dalm. s. 283) anser „h-ljudet troligen helt nyligen hafva
inträngt sunnanifrån, ty man liar der ännu ej kommit till
någon reda med dess användande. Man sätter det
nämn-ligen i början af alla med vokal begynnande ord, dit det
icke hör, och bortkastar det der, som det rätteligen skulle
finnas.u — Detta afvikande bruk af förljudande h
förekommer vidare i medlersta och södra Koslagen enl. Wahlström
sid. 6, i Södertörn enl. Upmark § 30, i Östgöta skärgård
enl. Kalén sid. 2, i Dalsland enl. Lignell och är äfven
vanligt i vissa delar af Norge (Söndmör, Söndtjord,
Nord-hördaland) enl. Aasen N. Gr. § 140 anm. Jämnfor äfven
t. ex. det danska hy le och fn. samt nyl. yla “ tjuta.
Flere-städes i Tyskland förekommer samma bruk eller, rättare,
missbruk och för den infödda lägre klassen i London är det
ett kännemärke. Men ej blott i de nu lefvande språken och
dialekterna kan man spåra denna osäkerhet i användandet
af förljudande h framför vokal. På Falster-runstenen i
Danmark (Liljegren Run-Urk. N:o 1484) förekommer haft för
af t = efter, i uppländska runor läses ak v a för hakva =
hugga samt sammaledes i Yestgötalagarne, oaktadt bruket är
främmande för såväl vestgötadialekten som vestgötarunorna.
I fornnordiskan finnes höfugr för öfugr, herum för erum och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
