Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djurklou s. 34, Linder § 107, Upmark § 18, Aasen N. Gr.
§§ 32 och 185 anm.
Anm. Deremot tillägges t efter s i vissa talesätt t. ex.
i aftost, i morost 1. morist, i vårast, sumrast o. s. v. jfr
skriftsvenskans eljes-t, tillfylles-t, strax-t. Månne hit får
föras t’ et i passivändelsen st samt i participii presens
adver-biala st, sv. s? Jfr formläran §§ 64, 5 och 67, 3 anm. 2.
§ 44. V står stundom för g inne i orden t. ex.
gnava, stuvu =z gnaga, stuga, jfr fn. stofa. I danskan har en
sådan öfvergång af ett ursprungligt g till v blifvit regel t.
ex. fornn. ljuga, fljuga, skögr, lög, hagi, magi, fornd. lyge,
flyge, skogh, logh, haghe, maghe, dan. lyve, flyve, skov, lov,
liave, mave, se Kok § 76. Likaså i en mängd nordiska
allmogemål: enligt Sidenbladh § 24 vexla stundom g och v i
N. Ångermanland; enl. Möller s. X användes i analogi med
danskan v för g i vissa delar af Halland, likaså enl. Kok
anf. st. i Bohuslän och Skåne; enligt Hyltén-Cavallius s.
5 „g rarius abit in vu (i Yärend); g öfvergår stundom till
fv (=: v) i Upplandsdialekten enl. Wahlström sid. 6, i
Östergötland enl. Kalén s. 2, i Vestergötland enl. Hof s. 38,
hos Eibofolket i Estland enl. Ruszwurm II sid. 297. I
norska folkspråket förvandlas icke g till v, men väl stundom
till u enl. Aasen N. Gr. sid. 116. Angående vexlingen af
g och v i agsx. jfr GrimM D. Gr. I2 sid. 261.
Anm. I S. Möre härad af Kalmar län råder enl.
Linder § 93 ett motsatt bruk, i ty att det svenska v-ljudet der
motsvaras af g, ehuru visserligen endast i några få ord.
§ 45. Slutljudande v efter vokal bortkastas stundom,
t. ex. gå, blei, uta — gaf, blef, utaf, stundom icke, t. ex.
grav, klyv, sleiv, dreiv, utan att någon bestämd regel för
detta bruk synes kunna uppställas. Jfr Ruszwurm II sid.
297, Linder § 109, Kok § 106, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
