Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Praesens bildas af samma tempus i activum
sålunda att s tillägges, framför hvilket prcesensändelsen r
bortfaller och i 2:dra svaga konjugationen samt i den starka
bindevokalen e förvandlas till i eller bortkastas, t. ex. bindis,
talas, gomis, rekkis, rös, men ock stundom binds, go^ns,
rekks. Ibland inskjutes i äfven i 3:dje, t. ex. röis.
3. Prseteritum bildas af samma tempus i activum
genom tillägg af ändeisen st, i l:sta svaga konjugationen
utan bindevokal, t. ex. kallast (se nedan anm. 1), i de två
öfriga samt den starka med inskjutande af bindevokalen i,
t. ex. band-i-st, byggd-i-st, gond-i-st, lyst-i-st, rekkt-i-st,
rödd-i-st.
Anm. 1. Egentligen är väl, hvad de svaga
konjuga-tionerna beträffar, detta inskjutna i icke bindevokal, utan
vokalen i den aktiva prseteritiändelsen, hvilken i målet
blif-vit bortkastad, men förefinnes såsom e i nuvarande
skriftspråket, såsom a, i i fornnordiskan. Häraf förklaras ock
den biform prseteritum af lista svaga konjugationen
uppvisar i passivum: jämnte kallast finnes nämnligen äfven
k all a dis t, tydande på ett aktivt prseteritum kalladi, sv.
kallade, fn. kallada, kallaöi. Annorlunda är det inskjutna
i’et i starka konjugationens prseteritum passivi att förklara i
jag anser det hafva tillkommit endast för välljudets skuld
samt för att hindra det för uttalet besvärliga
sammanstötandet af flere medljud, således las-i-st, fikk-i-st, band-i-st för
las-st, fikk-st, band-st.
Anm. 2. I fornnorskan ändades passivum så i
tem-pora prsesentia som prseterita på st (äldre sk = sik d. ä.
sig, pron. refl.), hvadan det skulle ligga nära till hands att
uppfatta det st, som i nyländska allmogemålet utgör ändelse
för prseteritum och supinum passivi, såsom en qvarlefva från
fornspråket och så har äfven t. ex. Ruszwurm (Eibof. II
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
