Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Geology 2 ed. p. 38) hänfört kontinenternas kontarlinier till
storcirklar tangerande polcirklarna. Oken jemforde jordklotet
med en rhomdodekaëder, v. Hauslab (1831) åter med en
hexakisoktaëder, med hvars kanter de förnämsta
bergsträckningarna skulle öfverensstämma. En liknande åsigt hyllades
redan af Delametherie (Theorie de la terre 1795) och efter
honom Jameson (Mem. of the Wernerian Soc. Edinb. 1814),
i det han sammanstälde de primitiva hergsträckningarna med
en kristalls kanter, skiktnings- med spjelknings-ytorna. Men
den fullständigast genomförda theori i denna riktning är den
af Elie de Beaumont (Sur les systèmes de montagnes, Bull.
de la Soc. géol. 1847 samt Notioe sur les systèmes de
mon-agnes, 1852) framstälda, enligt hvilken bergskedjorna vore
att betrakta såsom bågar af Btorcirkl&r motsvarande kanterna
af en i jordens inre tänkt reguliär ikosaëder, eller hvilket är
detsamma en komplex af 5 hexaëdrar, hvaraf namnet penta*
gonal-nät (ßeseau pentagonal), hvartill kommer deras resp.
oktaëdrar, rhomdodekaëdrar m. fl., hvilka dock egentligen
icke kunna betraktas såsom kristallformer, alldenstund de
geometriska figurer, som bilda utgångspunkterna for detta
Bystem, den reguliära ikosaëdern och pentagondodekaëdern,
ioke kunna förekomma hos kristallerna. Elie de Beaumont
har derföre icke heller kunnat uppgifva någon giltig grund
för en sådan öfverensstämmelse mellan bergsträckningarna
och de nämnda storcirkelbågarna; skulle en sådan kunna
upptes, så skulle man såsom v. Cotta i sin kritik af denna
theori anmärker (Geol. Frågen 1858 p. 287) kunna nöja sig
med en mindre öfverensstämmelse mellan nämnda
förhållanden och dock finna theorin beaktansvärd.
Det synes mig, att man skalle komma till en nöjaktig
förklaring af en sådan öfverensstämmelse mellan de
orografiska riktningarna och dem, som vissa på jordytan dragna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
