Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor del af Salo kyrkosocken genom Ryssen blifvit förhärjad
och dessutom Karlö kapell derifrån afskilts till eget pastorat,
hvarigenom Ljungos inkomster förminskats, samt furöfrigt „han
sitter uti stoor farvägh för v(irt krigsfolk och andre våre tjenare“,
ty skulle han ega att all Tionde tran ifrån socken uppbära.
Från detta pastorat erhöll han 1592 flyttning till Kalajoki, såsom
synes af Bisk. Er. Erici collationsbref *52 1592 för Johan Marci
till Salo och Brahestad. Ljungo undertecknade Upsala mötes
beslut 1593. Det var under vistelsen i Kalajoki (icke i Salo,
såsom uppgifves i Handll. rör. klubbekriget, 1 p. 10) som Ljungo
författade: „Orsakerna till oproret och tvedrägten emellan det
Finska krigsfolket och Österbottens bönder.“ Här fulländade han
ock sina öfversättningar (1601) af Lands- och (1609) af
Stadslagen. Han är dessutom en af de icke få prester i vårt land,
hvilka hafva förvaltat domareembeten. Ljungo bivistade
nemligen, i egenskap af Lagläsare i Norra Österbotten, riksdagen i
Nyköping (icke i Norrköping), hvarest han äfven dog 1611. Hans
enka erhöll vid Kon. Gustaf Adolfs vistelse i Uleåborg d. 9 Mars
1614 behaglig tids frihet å de hemman hon besatt. Af hans
barn lärer endast vara känd Johan Ljungonis som omkring 1633
—1636 förestått Lappfjerds pastorat.
Angående de orsaker som förmått Ljungo till det före-
nämnda lagarbetet, är lians ,,i Österbotten i Kalajoki år 1602 uti
Aprilis månad“ undertecknade Svenska dedikation till Hertig Karl
af öfversättningen af L. L. ganska lärorik. Derur meddelas här
ett utdrag så mycket hellre, som detsamma låter oss kasta en
blick i rättsärendernas behandling dåförtiden och tillika är ett
af de äldre dokumenter, hvilka belysa Svenskans och Finskans
ställning till hvarandra. Det lyder:
„Aller Nådigste Furste och Herre. Man hafver af ett
gammalt ordspråk hört, att en ond tolk lörderfvar ofta en god sak.
Det man ock alldeles uti denna tidens legenhet hafver kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
