Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
etiska system. Människorna voro antingen goda eller
dåliga, beroende på om de helt och hållet nått fram till
den vises ideal’ eller icke, dygden det enda goda, lasten
det enda onda, och om också denna rigoristiska dualism
mildrades af en och annan under lärans långa
utvecklingsperiod och företedde en rikedom af nyanser — bl. a.
förnekade en del stoiker det ondas realitet — så utmynnade
stoicismen till sist i ett andefattigt moraliserande. Man förföll
till en mängd ganska småaktiga betraktelser af tingen med
hänsyn till deras gagn för människans välbefinnande,
spekulationer, som rätt mycket påminna om 1700-talets
»upplysningstid» och deras fysikoteologer.
Som förut nämnts, hörde äfven döden till stoikernas
adiafora. Om man finner, att man är beroende af
omständigheter, som hindra ens uppnående af,!den vises ideal,lf
bör man frivilligt ta sitt lif. Själfmordet är människans
företrädesrätt framför djuren och den yppersta frihetsyttring,
som står oss till buds. Från lärofadern Zeno och hans
redbare lärjunge och efterföljare Kleanthes, som arbetade
om natten för att kunna ägna sig åt studierna och
lärarkallet om dagen, till romarna Cato, Brutus, Cassius o. s. v.
ha ‘en mängd af lärans anhängare frivilligt gått döden till
mötes. Bland öfriga romare, som bekände sig till
stoicismen, märkas under första århundradet e. Kr. Seneca,
Neros lärare, Epiktet, den frigifne slafven, som i folklig
form framställde lärans etiska grundsatser och predikade
en religion, som i mycket påminner om Kristi lära, utan
att Epiktet, så vidt man vet, stått i någon beröring med
denna, samt under nästa sekel »filosofen på tronen», kejsar
> Marcus Aurelius, hvars anteckningar äro den stoiska
litteraturens sista mera betydande verk.
Medan Zeno vandrade i den »brokiga pelargången»,
satt en filosof af ett helt annat skaplynne i sin trädgård i
samma stad och undervisade sina vänner. Det var
epiku-reismens eller »trädgårdsfilosofernas» lärofader Epikuros,
född år 341 i Samos af atensk börd och död 270 f. Kr.
Han hade af de föregående filosoferna studerat särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
