Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sch-y-y-h!! fräste käringen.
— Kan du binda nät och sy kläder?
— Sch-y-y-h!
Käringen spottade åt Ilja Wassiljewitsch, men denne
endast log, och till och med flere bland de röfvade flickorna,
på hvilkas kinder tårarne icke ännu hunnit torka, kunde
icke återhålla ett leende öfver gamla babuschkas, gamla
farmors vanmäktiga vrede.
Slutet blef att man beslöt taga käringen med sig. Hon
sveptes åter in i täcket och sattes i en båt, men man vågade
icke anförtro henne åt Nazarka, då man fruktade att denne
i ett anfall af ursinne skulle vräka henne i floden.
Och så hände det att gamla Marjanka kom som
hushållerska till de zaporogiska kosackerna.
Många gråtande, svartögda flickor hade Marjanka sett
under den tid, hon vistats bland zaporogerna, men vid ingen
hade hon fäst sig såsom vid Mitja.
Denna var så tyst, tålig och stillsam, hennes lemmar
så finbildade, hennes hållning så rank och ädel, att Marjanka
icke kunde underlåta att tänka, att hon var en boren
furstedotter. Därtill var hon, utom ibland, då svårmodet grep
henne för starkt, så villig att hjälpa Marjanka i hennes
sysslor, att denna dag för dag kände sin tillgifvenhet och
medömkan växa.
Endast några få veckor hade vackra Mitja varit hos
zaporogerna, men hon visste sitt öde och hon motsåg med
förskräckelse den dag, då de skulle föra henne bort och sälja
henne till de grymma turkarna, om hvilka hon hört så
många rysliga saker. Och därför var det, som nätbindningen
gick så trögt och hon gång på gång försjönk i drömmar.
— Hvarför så ledsen, min lilla dufva? frågade
Marjanka, medan hon låg på knä vid stranden och sköljde några
fiskar, som hon nyss förut rensat.
— Ack, babuschka, skulle icke jag vara ledsen!
— Mod, min flicka! Ännu är du icke såld, ännu kunna
förhållandena ändra sig och de djäfvulska skurkarne kunna
blifva nedgjorda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
