Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år / 84 (1900) Author: Nils Hydén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Synd att göra den snälla gumman ledsen. Jag får
väl hjälpa henne i hennes bryderi, tänkte Mitja och närmade
sig henne.

— Kanske det ändå är väl litet. Då de druckit, tycka
de ju om salt fisk. Kanske bäst att göra i ordning litet
mer. De bli ju så onda, om icke maten är tillräcklig.

— Ja, kanske det är bäst att koka några till, mumlade
Marjanka och lomade i väg till hyddan.

Hon återkom med ett fång och började fjälla, rensa
och skölja dem på sitt vanliga lugna och säfliga sätt.



Mitja återtog sin nätbindning, under det hennes tankar
flögo till Kaukasus’ berg. Då och då hviskade hon:
Stackars Kobita! Stackars gamle far!

Marjanka såg upp från sitt arbete.

— Men säg mig då, hvem är denne Kobita, hvilkens
namn jag ofta hör dig mumla, då du sitter försjunken i
tankar eller tror dig vara ensam.

Det lyste till i skön Mitjas djupsvarta ögon.

— Kobita är min bror, svarade hon.

— Din bror!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>