Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att vi skulle resa. De voro öfvertygade om att kungen
skulle stanna för alltid i deras land. En af dem slog till
och med vad härom med en svensk. Han lofvade svensken
hundra dukater samt att han skulle skära af sig näsa, öron
och klippa sitt dyrbara skägg, ifall kungen reste. Och
svensken å sin sida förband sig att blifva hans träl i fall
han stannade kvar. Nå, svensken slapp att blifva träl.
Men huruvida turken verkligen skurit af sig näsan, är mer
än jag vet. Kanske har han dock gjort det i glädjen
öfver att ha blifvit af med hans majestät.
— Men hvad var det för svårigheter, som yppade sig
på sista tiden? yttrade Buss.
— Först var det frågan om passet. Kungen sände ett
bud till viziren med begäran om säkert pass för hemresan.
Men viziren svarade att något sådant icke kunde utfärdas,
med mindre hans majestät därom anhölle i ett egenhändigt
bref.
— Men hvarför ville då viziren icke genast lämna
passet?
— Han menade att hans majestät också i Bender genom
sina ämbetsmän försäkrat sig skola resa, men det oaktadt
stannat kvar. Nu ville man ha större säkerhet, innan man
lämnade passet.
— Och hvad sade kungen om detta?
Han blef naturligtvis ursinnig. Att på uppmaning
skrifva till en annan furstes undersåte ansåg han ej
förenligt med sin konungsliga värdighet. Liewen bad honom
att uppfylla vizirens begäran. Müllern bad honom. Alla
besvuro honom att tänka på sina undersåtars bästa och
göra det. Men förgäfves. Kungen sade nej. Och
därvid blef det, och vi motsågo med sorg ännu en längre
tids vistelse härnere. Då, på hans födelsedag den sjuttonde
juni, gaf han ändtligen själfmant med sig och sade att han
skulle afsända en sådan skrifvelse. Men han fordrade, att
budet skulle få företräde hos sultanen under samma
höflighetsbetygelser som andra makters. På länge hade ej
sultanen velat mottaga något af kungens sändebud, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
