Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Hemåt! Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma hem. Men mången gång säg det likväl mörkt ut
med den saken, svarade Hård.
— Hur så? Blefven I hindrade och fasthållne.
— Just det. I byn Woywoden i närheten af Moskwa
till exempel. Kaptenen för ett där förlagdt kompani tyckte
att flere af oss icke hade riktiga pass. Antingen det nu
var af kitslighet eller beräkning häktade han flere af oss,
lät dem sitta på pricasein med kedjor kring händer och
fotter och block om halsen. Det var endast därigenom, att
en af oss så hastigt han förmådde red in till Moskwa,
talade med kommendanten och fick en bestämd order af
honom till kaptenen, som de fängslade blefvo fria. Den
brutale kaptenen var ursinnig, han svor och domderade, och
ville nog så gärna hålla dem kvar, men till sist måste han
gifva med sig och lössläppa dem.
....Nåväl. Så tågade vi genom Moskwa, där vi blefvo
mottagna jämförelsevis hyggligt. Kommendanten där,
densamme som hjälpt oss ur klämman i Woywoden, var en
ganska human människa och ville oss tydligen väl. Vi
inkvarterades bra, fingo god mat och kunde hvila ut oss från
våra strapatser. Några dagar dröjde vi i Moskwa. Med
vemod betraktade vi denna stad, där den fångna svenska
hären för sex år sedan undergått den skymfen att likt
slafvar och oskäliga djur föras med vid tsarens triumftåg och
genom sin eländighet bidraga till dess glans. Då vi
genomströfvade de gator, där tåget den gången gått fram, sjöd
harmen i vårt bröst. Vi mindes den glade men häftige
kapten Måns Hööks ohyggliga död. Vi erinrade oss
afskedet från våra kamrater, då vi i skilda grupper skulle
forslas åt olika håll in i det mörka, kalla Ryssland. Vi
knöto våra händer, men vi gömde dem under rockarne.
Bäst var att hålla god min. Och hvad skulle vi fåtaliga,
utmattade, plågade svenskar kunnat göra midt i det
mäktiga tsarrikets hufvudstad. Men vi lofvade hvarandra, att
så snart vi kommo hem, skulle vi åter under kung Karls
fanor draga i fält och hämnas alla de grymheter och allt
det hån, vi måst undergå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
