Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Hemåt! Hemåt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, men råkade ni icke ut för några äfventyr under
vägen? frågade löjtnant Lapp, som tyckte, att Hård började
utbreda sig väl mycket.
— Icke mycket. Det enda var, då vi under marschen
mot Petersburg skulle passera öfver Nevan. Samtliga
båtarne voro synnerligen dåliga, hvilket vi icke märkte,
förrän vi kommit midt ut på floden, då flere af dem
började svårt läcka. I en af dem befann jag mig. Vattnet
fyllde båten, och vi kommo alla i vattnet. Med mina
stympade fötter hade jag svårt för att simma, och sannolikt skulle
jag ha drunknat, om icke en välvillig kamrat hjälpt mig och
en båt i sista stund kommit till oss. Ett par af oss
drunknade likväl. Vi tyckte naturligtvis, det var tråkigt; men
jag får säga dig, att har man som vi sett så många
människolif, dels genom strid, dels genom köld, hunger och
ryssarnes grymheter gå förlorade, blir man till sist så
förhärdad, att man föga fäster sig därvid.
....Nå, så kommo vi slutligen till Petersburg. Där
blefvo vi uppehållna en lång tid, dålig lägerplats fingo vi
och sleto mycket ondt på många sätt. Det var som om
ryssarne särkildt funno ett nöje i att så mycket som
möjligt förödmjuka oss fattiga, eländiga svenskar. Idär sågo
vi någonting, som i synnerhet vållade oss stor smärta och
sorg....
Hård tystnade ett tag och stirrade ut i den mörka
natten. Ännu syntes intet ljus, som bådade den svenska
kusten. Endast dunkel rundt omkring, hvaröfver de bleka
stjärnorna blossade.
— Och hvad var det, som vållade er en sådan sorg?
frågade löjtnant Lapp.
— I närheten af vårt läger låg en usel trähydda,
omgärdad af plank. Dag och natt gingo poster med
skarpladdade gevär. Ibland vid middagstiden sågo vi en
gammal, af ålder och sjukdom nedböjd gubbe långsamt taga
sin promenad. Vet du, hvem det var?
— Nej.
— Grefve Piper, den forne lysande excellensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
