Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stora saker, min vän.
— Stora saker. Har då kungen återvändt till
hufvudstaden? Har du kanske hört något om freden?
— Bah! Kungen!... Fred!... Nej, någonting
annat. Mycket viktigare.
— Viktigare?
Buss sträckte på sig, drog upp ett bref ur fickan och
viftade med det framför Hård. Denne stirrade häpen på
honom.
— Men hvad är det?
— Lisa har skrifvit till mig.
Hård gapade.
— Förstår du inte? Flickan har skrifvit till mig,
utbrast Buss och viftade ännu ifrigare med brefvet.
Nu kunde Hård icke återhålla ett leende.
— Jaså. Och det kallar du något som är viktigare
än både kungen och riket?
— Visst tusan är det så, fevarade Buss skrattande.
— Nå, hvad skrifver hon då?
— Hon skrifver, att hon vill träffa mig.
— Nej, så märkvärdigt! Hvarför går du icke till
henne då?
— Nej, hon vill träffa mig ute på gatan i kväll.
Föröfrigt tycker jag icke om att sitta där på källaren i röken
och kvalmet, trängas med berusade och höra på deras
dumma pladder. Nej, hon skall komma hem till mig, det
är mycket bättre och mycket trefligare.
— Hur! Och det tror du att hon gör.
— Om?... Ja, det skall hon.
— Är du säker på det?
— Ja, för hon skrifver att hon tycker om mig.
Begriper du? Hon har nu insett hvad de där adelssnobbarne,
som brukade springa och svansa omkring henne...
— Jag tycker du själf svansade ganska bra.
— Håll mun! . . . hvad de eländiga figurerna äro värda.
— Jaså. Jag tyckte tvärt om, att hon visade sig ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
