Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottaglig för deras beundran, medan hvad dig själf
beträffar...
Buss kastade en mörk blick på sin vän.
— Tig. Du pratar dumheter. Nu är det emellertid,
som det är. Jag vet hvad jag vet. Det har jag hennes
bref på, yttrade han bestämdt.
— Nå, så mycket bättre. Jag missunnar dig ej.
Lycka till då!
Hård lämnade ämnet för att i stället tala om det, som
intresserade honom själf, om kungens långvariga vistelse
nere i Lund, om landets olyckliga tillstånd, om Görtzens
nya pengar, om ryssarnes härjningar i skären och andra
saker. Men Buss visade sig som en ytterst ointresserad
åhörare. Han gick fram och tillbaka på golfvet alltjämt
med det kära brefvet i handen. Då och då gaf han ett
enstafvigt svar, för att visa att han följde med, hvilket
han dock knappast gjorde, ty hela tiden sjöng det i hans
hjärna: I kväll! I kväll! Hon kommer i kväll.
Till slut tyckte Hård att det var lönlöst att fortsätta
samtalet, hvarför han slutade.
— Nå, så begif dig då till din Lisa och gå inte här
och se dum ut. Jag märker att du är ohjälpligt förlorad.
— Räddad, menar du väl.
— Nej, förlorad. Nu kan du ju icke ha något annat
intresse. Nå, så gå då till henne!
— Ja, det är just det, jag tänker göra, svarade Buss
leende, tryckte hastigt vännens hand och skyndade bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
