Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställde sig att se på. Det erinrade honom om bröllopsfesten
på Norröra, så att han glömde det hemska uppdrag han
åtagit sig att utföra en timma senare. Han tänkte åter på
Malin, den dumma, trolösa flickan, som för pengars skull
hade gift sig med den snåle och elake gubben Flundra och
sedan blifvit öfvergifven af honom. Trots detta kände han
på sig, att han ännu hade henne kär. Och att hon
fortfarande tyckte om honom, det visste han. Det hade hon
för öfrigt visat den natten, då ryssarna kommo. Kanske
han varit för hård mot henne. Hur hade hon icke gråtit
och bedt att få följa med honom i hans båt. Han ångrade
nu, att han icke låtit henne få det. Då hade han
åtminstone vetat hvar hon nu vore. Men nu visste han intet,
ty hvart det folket, som hon medföljde, begifvit sig, därom
hade han icke en aning.
Ju mer han tänkte på henne, dess starkare blef hans
längtan efter henne. Nu hade han ju godt om pengar. Nu
kunde han köpa sig stuga och båt. Hvad vore enklare än
att förlåta henne, bedja henne följa med sig, slå sig ned
på någon holme i Mälaren, icke bry sig om något annat
än sitt fiske och lefva lycklig med henne. Fisken i sjön
kunde väl hvarken ryssarne eller Görtzen ta. Den fanns
där ändå oaktadt allt krig och missväxt, och den tillhörde
honom i kraft af hans arbete. Litet jord kunde han väl
också skaffa sig. Ännu hade den väl icke alldeles upphört
att bära frukt. Han hade starka armar och Malin också;
nog skulle de reda sig alltid. Kungen var dum som
bråkade så mycket med krig. Han kunde väl också skaffa sig
en kvinna, bygga färdigt slottet och sätta sig med sin
drottning på tronen och regera, i stället för att som en galning
flacka världen omkring från den ena änden till den andra
och bara slåss, slåss med dansken, med ryssen, med polacken,
sachsaren, turken, norsken och Gud vet alla med hvilka han
slagits. Det vore väl förnuftigare. Att ingen af herrarne
kunde säga honom det. Men det hjälpte väl ej. Han var
ju så förskräckligt envis och fruntimmer ville han visst icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
