Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Pjesen är slut. Låtom oss supéra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till gunstlingen Görtz ett bref, hvari han uttalade sina
tänkesätt, sin ångest och förtviflan.
———
Man drager alla möjliga trapper åt västra gränsen, så
att utefter den östra finnes mellan Umeå och Karlskrona
icke 2,000 man. Ryssarne vore i sanning riktiga stackare,
-om de ej angripa och brandskatta Stockholm. Allmänheten
tror också, att det är detta som kungen önskar. För öfrigt
väcka de stora rustningarne mot Norge min medömkan.
Jag spår, att det myckna ditförda rytteriet innan Januari
månad skall ha mistat sina hästar, utan att kunna få andra
till ersättning. Man ställer så till, att efter sex månader
skall af den stora ditförda hären icke en tredjedel vara vid
lif. Men det finnes åtskilliga herrar, som hellre svara ja!
till allt, hvad som säges, än de fördrista sig att påpeka
företagens vådor och gagnlöshet. Den fattige bonden, som
måste öfvergifva hus och hem för att med sina hästar
köra foror, ofta ej mindre än 60 mil, blir alldeles förstörd.
Inom åtta dagar är sista styfvern borta ur kassan och allt
hvad myntverkstäderna kunna åstadkomma förslår ej till
de nya utgifter, man dagligen hittar på. Kan Norge
intagas med nu gjorda rustningar, så har man ingenting att
säga; men som detta synes omöjligt, måste man tro, att
de, som makten hafva, arbeta på rikets undergång. Sedan
skall pest och hungersnöd göra slut på alltsammans...
Dylika olycksspådomar tycktes också slå in. Efter de
första framgångarne under fälttåget, blef detta allt
besvärligare och svårare. En myckenhet regn föll. Soldaterna
måste ofta vada i gyttja till öfver fotknölarne och blott en
ringa del af dem kunde under nätterna få tak öfver huf-
vudet och tillfälle att torka sina kläder. Men alla mödor
och lidanden buros utan knot, ty kungen delade dem alla
med sina soldater. Ofta såg man honom komma hem från
ridten så genomvåt, att vattnet kunde vridas ur rocken och
såg honom i sådana kläder tillbringa natten på träbänken
i någon usel koja, ja stundom under bar och regnig himmel
sofvande med hufvudet i någon krigares knä. Och sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
