Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAOLIONI-FEBEBN I STOCKHOLM.
147
marskalken von Rochow i Preussen — »Taglionis gratiösa
mimik har trängt undan tidens hotande tecken».
Här väckte hon som sagdt ett oerhördt jubel. Hennes
dans liknades vid den yngsta af gracerna. Hon vidrörde
knappast jorden, hennes rörelser voro fulländade, och allt,
hennes blick, hennes drag, hennes gestalt stämplades af ett
tjusande och blygt rodnande behag, som gjorde att man på
henne kunde tillämpa Sylfidens ord:
»Sammanväfd af luft och strålar,
Lifvad af en blommas anda
Och så lätt, som dikten målar
Drömmars dans i månans sken,
Sväfvar hon utöfver jorden» — —
Det var som om
Stockholm plötsligt
blifvit förtrolladt.
Under en månad tänkte
man ej på annat än
Taglioni. Man lefde
som i ett rus, man
dränkte henne i
blommor ; sofvande eller
vaken drömde man
om sylfiden, och
öfverallt utgjorde hon
det enda
konversationsämnet. Tidningarnas beundran egde
ej någon gräns; de
glömde dagens käbbel
vid hennes lekande
piruetter, och
Aftonbladet uppmanade de
hederlige
stockholmarne att äfven smyga
sitt blad »till den rika
krans Europa virat».
Statstidningen
förklarade: »hon är en
Marié Taglioni.
1841. Efter en samtida teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
