- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser /
108

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne grofsmeder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tvenne grofsmeder.



Såsom skolgosse mötte jag ofta ute och har äfven
sedermera någon gång mött en person, som jag alltid med
en känsla blandad af beundran och fruktan betraktade. Det
var en ovanligt både högväxt och starkt bvggd man med
bredt men välbildadt ansigte, svart skäggbotten, yfviga
poli-songer och buskiga ögonbryn. An visade han sig i
borger-skapets officersuniform, än i ett stort förskinn, fritt likväl
från sot och slagg, men i stället prydt med hoftång och
hammare af rödt saffian, kantadt med gult silke. Det var
hofslagaråldermannen och kornetten vid borgerskapets
kavalleri Ekeberg, hvilken vid Lilla Vattugräjid hade sin verkstad.
En liten nätt kornett, såsom man finner, men hvilken,
oaktadt sin kungi. fullmakt, icke blygdes för att promenera
på gatan i sina verkstadskläder. Den gamla tidens
skråmästare voro petimätrar på sitt sätt, ty om de också genom
sitt arbete förvärfvat sig så stor förmögenhet, att de sjelfva
icke mer behöfde lägga handen vid arbetet, så höllo de sig
dock i sina verkstäder, klädda i lina förskinn och dito
träskor. Men Gud nåde den gesäll eller lärpojke som
hvilade på hasorna! Den tiden piskade gesällen på
lärpojken, mästaren på gesällen och mästarne på hvarandra.
Men detta oaktadt var umgänget mellan mästare och
arbetare kanske förtroligare än nu. Ekeberg var stolt öfver
sitt yrke och påstod sig vara den skickligaste hotslagare i
Stockholm, och hvad hans militära förtjenster beträffade,
förklarade han sig i stånd att utan annat vapen än sin
storslägga kunna ensam jaga ett helt kompani på flykten. Ingen
motsade honom hvarken i ena eller andra fallet, dels derför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:09 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free