Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Den heliga Cecilia»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skottet ett nödrop, hvilket genomträngde regnet och stormen,
genomisande märg och ben.
»Evige Gud, hvad var det der?» utropade min
följe-slagerska.
»Jag fruktar, att djefvulen åtagit sig vokalstämman i
den här konserten!» mumlade jag för mig sjelf.
Nu hördes tydligen hästfötter och kärrhjul brådska
utför backen rakt ned mot oss. Men aflägset hördes en
karlröst skrika:
»Tag fast tjufvarne! Tag fast mördarne, mördarne!»
Ehuru tafatt på scenen, var jag dock i det verkliga
lifvet temligen rådig och behöfde sällan lång tid på mig för
att fatta ett beslut. Att ett poströfveri blifvit begånget det
var utom allt tvifvel; men jag tog äfven för gifvet, att det
var poströfvarne som med sitt rof jagade utför backen, och
på samma gång hade jag uppgjort min plan att hejda dem.
Jag ryckte ur schäsen min dam, hvilken, oförmögen att
yttra ett ord, skälfde som ett fångadt lam; jag sprang med
henne tvärs öfver diket och stälde henne invid en
gärdes-gård, hvarefter, och sedan jag hviskat henne i örat några
lugnande ord, jag hastade upp på vägen igen, fattade hästen
vid betslet och svängde honom så, att hans och schäsens
sidor vändes mot backen. Derefter stälde jag mig sjelf vid
hästens andra sida, hållande honom qvar vid betslet med
min venstra hand, men knytande min högra kring en oval
tobaksdosa af jernbleck, den jag ryckt upp ur min ficka.
Hästhofvar och kärrhjul närmade sig med vindens
hastighet, och nu — nu törnade mot sidan af min schäs ett
hästhufvud med den effekt att schäsen vräktes omkull,
dragande sin häst med sig i fallet. Men den hästen som
törnat mot, störtade på ögonblicket, med den följd att
tvänne karlar kastades ur det andra åkdonet och föllo under
de rysligaste eder ner på hvar sin sida af kärran.
»Tag fast mördarne, mördarne!» hördes fortfarande
lrån backen, men allt närmare och tydligare.
Jag kastade mig genast öfver den ene af de berge
karlarne som slungats till marken och gaf honom med min
jernskodda knytnäfve ett sådant slag i hufvudet, att han
förblef liggande.
Åter en blixt, en ny knall af ett skott, och jag hörde
en kula hvina förbi mitt ena öra. Jag såg den andra
karlen taga till flykten, men han hann icke ens öfver diket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
