Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hvad var att göra? Vi voro i ungefär samma ställning
som råttorna i fabeln. Dessa hade beslutit, att en skallra
skulle bindas vid kattens hals, för att derigenom redan på
afstånd kunna varnas för honom; men när det gälde hvem
som skulle fastbinda skallran, då krusade alla för detta
förtroende. Vi kände, att vi behöfde en kraft stående utom
oss, och hvem kunde vara lämpligare dertill än Kalle
Utter, hvars uppgift tycktes vara att i alla skolor höja
frihetens banér och som i sitt eget lilla samhälle så lyckligt
genomfört den stora reformen. Så uppgjordes vid brunnen
den plan, hvilken, några dagar derefter utförd i vår skola,
sedermera länge var föremål för så väl äldres som yngres
samtal och utläggningar inom hufvudstaden.
Det var en morgon i början af februari, så mulen, att
vi hade lamporna tända i rektorsklassen. Rektor Trysén
satt i sin stora länstol i katedern, lika mulen som dagen,
och mulen var han alltid, i synnerhet när han grälat med
skolans gamla städerska, hvilket ofta hände och fallet också
varit denna morgon, enligt uppgift af en af gossarne i klassen,
som lyssnat dertill. Städerskan hade nämligen berättat för
rektorn, att, under det hon städade i klassen, hade djefvulen
med horn och klöfvar tittat in genom dörren, i synbar
afsigt att uppsluka henne. Rektorn hade då försäkrat, att
djefvulen endast fanns till i dumma varelsers inbillning
och att, i fall han fanns till och prompt ville uppsluka
någon, så hade han alldeles för god smak för att kunna
åtnöja sig med gamla skolstäderskor. Detta hade så förargat
skolans gamla trotjenarinna, att hon genast på stället
uppsagt sin tjenst under förklaring, att hon, såsom en sann
kristen, icke kunde lefva under en så gudlös styresman. För
öfrigt vore hon så god som någon annan och behöfde icke
ratas, det månde vara af hvem som helst. Efter dessa ord
hade hon kastat skyffeln efter rektorn, hvilket anses för ett
kraftigt besvärjelsemedel mot hin onde. Rektorn hade rytit
som ett lejon och blifvit blossande röd i ansigtet, och det
var denna rodnad som ännu skymtade fram genom molnet
på hans ansigte, der han nu satt i katedern. Hade han
kunnat behandla den gamla skolstäderskan såsom han
vanligtvis behandlade sina disciplar, så hade han nog
återfått sitt goda lynne.
Rektorn slog upp latinska syntaxen, hvilken stod främst
på dagordningen, och lät derefter sin skarpa blick öfverfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
