Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klassen, liksom sökte han redan det offer, som skulle
återställa jemvigten i hans lynne. Alla förstodo vi denna
blick; men det fanns åtskilliga af oss, som den gången icke
kände den fruktan derför, som vi säkerligen annars skulle
erfarit. Slutligen stannade blicken på en gosse med namnet
Sundberg, son till en kakelugnsmakare i Clara församling,
en af naturen tjurskallig pojke, men som blifvit än
ytterligare förhärdad genom rektor Tryséns kända
undervisningsmetod. Han var alltid den gifna delinqventen, i fall allt
annat svek. Också sökte han alltid bereda sig dertill. För
att skydda den del, som värst var utsatt för rektorns rotting,
hade han en gång begagnat en skrifbok. Men rektorn,
hvilken snart hörde, att smällen icke var den vanliga, den
naturliga, tvang honom att borttaga detta konstlade hinder
för rättvisans skipande. Liksom en viss konung af Preussen,
ville rektorn icke veta af något skrifvet papper mellan sig
och sitt älskade folk. Sedermera gång efter annan försökte
Sandberg än med ullkardor, än med små dunkuddar, än med
färska lerkakor, dem han sjelf bakat hemma, än med . . .
Men det är omöjligt att minnas allt. Nog af, alltid var det
något nytt för Sundberg att uppfinna, liksom för rektorn
att efterspana, och outtröttliga i sin ifver voro de båda.
»Nå,» började nu rektorn, »hur är det nu, Sundberg?
Kan du uppräkna de nomina, som göra undantag från den
allmänna regeln, att orden med ändeisen es af tredje och
femte deklinationerna äro feminina?»
Sundberg började:
»Pes, aries, palmes, cum limite stupis.»
»Bah!» röt rektorn; »om igen!»
Sundberg började om igen:
»Pes, aries, palmes, cum limite stupis.»
»Jag skall ge dig för stupis, jag!» skrek rektorn; »fram
med rottingen! Du sa stupis i stället för stipes, du hade
någon mening med det, din spåman! Du menade säkert
framstupis, ha, ha, ha, ha! Der är bänken och framstupis med
dig, ha, ha, ha!» tilläde rektorn, skrattande åt sin ordlek.
Trysén sköt glasögonen uppåt pannan ■— det vanliga
förebudet till exekution — och under det custos för veckan
framtog den fruktade ferlan, gjorde rektorn delinqventen
några frågor, ty han ansåg sig böra iakttaga en viss
rättegångsordning. Frågorna voro de vanliga, och det var lika
riskabelt att besvara dem med ja som med nej. Första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
