Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågau var: »Tycker du att du kan?» Svarade man då ja,
så yttrade rektorn: »Jaså, du säger att du kan, fast du inte
kan, det skall du ha särskildt för.» — Svarade man nej,
så sade han: »Jaså, du kommer till skolan utan att kunna,
det skall du ha särskildt för.» — Svarade man hvarken ja
eller nej, utan visligen teg, så dundrade han: »Jaså, du vill
inte svara, du tredskas, det skall du ha särskildt för.» Hur
man än bar sig åt, kunde man icke heller undgå det
»särskilda».
»Nå, Sundberg, din latdrög,» började rektorn; »tycker
du att du kan?»
Sundberg, som af riklig erfarenhet visste, att ja och
nej voro lika äfventyrliga och att tiga var ännu värre, sökte
en medelväg.
»Jag har läst öfver, herr rektor,» svarade Sundberg.
Detta svar, som åsyftade att visa ett berömvärdt
bemödande, ehuru resultatet blifvit mindre lyckligt, lurade
icke den oblidkelige domaren.
»Baba! Jaså, du säger, att du har läst öfver!» röt
rektorn; »du står och ljuger mig midt upp i synen; det
skall du ha särskildt för, det skall du ha i tre repriser för.»
Tre repriser! Det såg ut att bli någonting riktigt
storartadt af för dagen. Men i detsamma inträffade något,
visserligen förutsedt af dem som voro med i komplotten,
men aldrig ens omdrömdt af det stora flertalet, och allra
minst af den som var föremålet derför. Man såg nämligen
först den stora länstolen rulla ned från katedern, och nästan
i samma ögonblick såg man den fruktade rektorn resa sig
upp, men så hastigt, att man tydligen märkte, att det skett
ofrivilligt.
»Baba! Hvasa! Hva! Hva!» hörde vi rektorn mumla,
under det han, slående nedåt med händerna, alltmer höjde
sig i katedern, liksom upplyft af en osynlig kraft. Strax
derpå sägo vi honom tvärt vända sig åt ena sidan och lika
tvärt lemna katedern samt derefter sätta af utefter skolans
golf. Men det var icke på egna ben han gjorde den färden.
Han befanns nämligen sittande grensle öfver axlarna på
en figur af det hemskaste utseende. Figuren var ramsvart
från hufvud till fot med breda röda ringar kring ögon och
mun samt röda puffar eller tungor fallande från lifvet ett
godt stycke ned på de svarta benen. På den svarta pannan
visade sig ett par svarta horn med röda spetsar. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
