Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olsson blef icke litet öfverraskad. Han hade hört
talas om mecenater i åtskilligt, men aldrig om någon för
sadelmakare. Men de ha sina egenheter, de der finnarne.
»Blott ett enda litet vilkor,» fortfor öfverstlöjtnanten,
»och det är att ni om möjligt beger er å väg i morgon,
allra sist i öfvermorgon. Saken är den, att jag har en
vän i Berlin, som ni måste taga med er ett bref till, ett
angeläget bref, som egenhändigt måste lemnas. Nå, hvad
säger ni om det der? Ord och besked! Behöfver ni mer,
så säg bara till min vän i Berlin, och ni får mer.»
Olsson uttryckte på det lifligaste sin tacksamhet, men
trodde, att han först borde rådgöra med sin mästare derom.
»Rätt så,» medgaf sadelmakarens mecenas; »jag tänker
i eftermiddag sjelf tala med gubben. Pengarne får ni innan
qvällen, och sedan lycksam resa! Jag blir den förste som
ger er handsöl när ni kommit hem. Behöfver ni sedan
något ytterligare för att bli er egen, så räkna alltid på mig,
och dermed punktum.»
Olsson skyndade hem. Fagerberg syntes i början icke
särdeles benägen för att så der i hast mista sin högra hand;
men längre fram på dagen och efter ett samtal med
öfverstlöjtnanten förklarade han sig nöjd med resan. Det vore
också en ren galenskap att icke begagna sig af ett tillfälle,
som icke kommer hvarje dag, om det ens någonsin kommer.
Innan qvällen hade Olsson sina tusen riksdaler på fickan
emot gifvet löfte att bestämdt resa på tredje dagen, allt för
det der angelägna brefvets skull. Han insomnade, den natten
drömmande om idel utrikes nyheter och förhållanden.
Men dagen derpå inemot middagstiden fick Olsson ett
bud från Finska fröken med tillsägelse att genast,
ovilkor-ligen genast, komma till henne. Olsson fick brådtom att
kiäda sig, och han kom i bättre toilett än dagen förut. En
ung fröken och en gammal öfverstlöjtnant fordra också
olika omtanke. Fröken var ensam. Fadern var äfven
för-middagarne på adelssocietén.
»Det blir inte något af med den der resan,» började
fröken, hvilken också gick rakt på saken, och den gången
till och med rakare än fadern dagen förut.
»Öfverstlöjtnanten har då ändrat sig?» frågade Olsson.
»Nej, min far tror, att ni nu som bäst packar in; men
ni får allt packa upp igen. Det skulle ske i hemlighet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
