Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, är det inte vackert! Är det inte gudomligt?»
fortfor flickan; »tyst! Hör!»
Vi utbrusto i det lifligaste skratt.
»Du har inte stora anspråk på talltrasten, du,» fortfor
frun; »det är ju grodorna, kära barn, grodorna som qväka
dernere.»
»Hvad! Grodorna? De fula, de stygga grodorna!»
ropade flickan med mulnadt ansigte och springande nästan
förfärad från dammen.
Det var hennes första brutna illusion. Sedan fick hon
nog höra den verkliga talltrasten och tyckte derefter,
liksom vi andra, att grodans sång icke var vackrare än hennes
figur. Men var denna hennes illusion väl att skratta åt?
Är det icke snarare lätt förklarligt, att för hennes
oskyldiga och oförderfvade sinnen allt i skapelsen måste synas
vackert och ljuda behagligt? Det var, som nämndes,
grodornas lektid, deras kärleks tid, och med sin rena, ännu
oblandade instinkt uppfattade hon måhända det gudomliga
i allt lif, som icke är annat än verkan af den högsta
kärlek. Derför ropade hon med skäl: »Det är vackert,
gudomligt!» till dess hon fick höra något vackrare, något bättre
och då hon tyckte, att hvad hon förut hört och beundrat
numera var fult. Så blir det bättre eller bästa ofta fiende
till det goda.
Hvad mig sjelf beträffade, fick jag verkligen från den
stunden en bättre tanke om den fula grodan, och derför
när jag ser henne, tänker jag: Äfven du har en tid, då
du talar ett språk eller sjunger en sång, som oskyldiga
hjertan förstå och innerligt glädja sig öfver. Denna den
ena händelsen. Den andra är följande:
Jag hade en akademikamrat vid namn Ernst H**,
medicine kandidat när jag först blef bekant med honom.
Det var en bekantskap, önskvärd för hvarje yngling, men
svår att vinna. Svag för allt godt och stark mot allt ondt,
offrade han allt för det förra, men kunde icke nog hata
och förfölja det senare. Också har jag sällan sett så
mycken mildhet och stränghet sammanparade. Hans själ hade
fått ett värdigt omhölje: ett fint och vänligt ansigte med
blå ögon, som vid andras lidanden och bekymmer lätt
tåra-des; men gestalten för öfrigt, ben, armar och skuldror, voro
en jättes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
