Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt morgonen derpå, och medan alla andra ligga i sin
mer eller mindre goda sömn, stiger fröken Ida upp, knyter
ihop alla sina persedlar, smyger sig med sitt knyte ur
prest-gården, vandrar till staden, som lyckligtvis ligger helt nära,
finner der lika lyckligt en ångb!t färdig att afgå till
hufvud-staden, stiger genast ombord, kryper ner i sin hytt och
visar sig knappast, förrän båten landat vid Stockholms
skeppsbro. Utan bekanta och utan pengar, frågar hon sig fram
och finner slutligen ett kommissionskontor, dit hon inträder
för att söka någon passande tjenst. »På lön göres ej
af-seende», endast på ett »hyggligt bemötande», såsom det
heter i annonserna. Stackars Psyche, lika olycklig som
mytens varit, och allt för sin skönhets skull! Den äldre
Psyche hade dock en Amor att minnas, en Amor att söka.
Den yngre Psyche hade ej det.
Under det förestånderskan på kontoret med allt mer
stegradt intresse afhör den vackra flickans berättelse, afgifven
med oskuldens fulla uppriktighet, inkommer på kontoret
en medelålders man, kort och tjock, men med ett ansigte
som bjuder förtroende, synbarligen en patron från landet.
Förestånderskan skyndar genast att meddela denne hvad hon
fått veta af den unga flickan, begärande hans råd. Patronen
betraktar länge och väl denna ovanliga företeelse bland
tjenstsökande.
»Visst var det,» sade han, »mitt egentliga ärende att
städja qvinfolk för att sköta mina svin för den stundande
vintern. Men jag tycker, att min hustru kunde behöfva någon
hygglig person, för att hjelpa henne se till kultingarna i
barnkammaren, så att har mamsell lust, så sätta vi genast i väg.»
Patronens fru blef icke litet öfverraskad vid åsynen af
den nya person, mannen fört med sig hem. Men snart,
liksom alla andra, betagen i den unga flickan, bjöd hon henne
välkommen och bad henne stanna qvar, till dess hon kunde
finna en bättre plats. Ida, lycklig att ändtligen få komma i
ro, skyndade genast till »kultingarne» i barnkammaren och
blef snart deras förtroligaste vän.
»Vet du,» sade frun samma afton till sin man, »när
jag nyss tittade in i barnkammaren, så var det som om jag
sett en himmelens engel vaka vid bädden, der våra barn
slumrade så sött.»
Dagarne framflöto på det angenämaste för fröken Ida,
van vid det tarfligaste lif i sin faders hus. Detsamma kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
